Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Oden (?) och en till varg förklädd
krigare.
Två krigare med vildsvinshjälmar.
Fången björn. Tre av matriserna
från Torslunda, Öland. Statens
historiska museum.
tydelse, har de förmodligen i bilderna inlagt den innebörd, som för dem
låg närmast till hands och som de tyckte sig kunna utläsa ur motiven.
Vid denna idéförändring har vissa detaljer givetvis förändrats i
utformningen, och det är numera svårt att med säkerhet bestämma
förebildernas innehåll.
Tag mannen mellan de båda björnarna. Låt oss anta att det är
riktigt, som man trott sig kunna visa, att denna framställning återgår
på ett under detta skede på kontinenten vanligt motiv, Daniel i
lejongropen. Den nordiske konstnären, som säkerligen ej haft någon
bekantskap vare sig med Daniel eller några lejon, har i en sådan bild helt enkelt
sett en man i strid med två djur, som här helt naturligt blir björnar.
Man ser också på Torslundaplåten hur mannen är i färd med att
försvara sig och ränner svärdet i magen på den ena björnen — något
sådant gjorde inte Daniel. Man kan verkligen ej beskylla denna konst,
i all dess enkelhet, för att sakna uttrycksfullhet.
En representant för den sena vendeltidens figurkonst, påverkad av
tidens ornamentala stil, är en liten scen på ett bronsbeslag från
Sol-berga i Östergötland. Bilden visar ett havstroll som försöker locka till
sig en fiskare. Kompositionen är skicklig genom den symmetriska
avvägningen, och användningen av slingor som ytmönster verkar nästan
modern. Skildringen av havstrollet, utstyrt i tidens konventionella
kvinnodräkt med schalen över axlarna, klänningen med släp och full
smyckeutrustning, stolt simmande som en svan, är dråplig. Denna scen utgör
över huvud taget ett gott prov på den relativt säkra bildmässigheten här
hemma, måhända med utländska alster som förebilder, men ändå
framvuxen på inhemsk grund under det kulturellt rika och nyskapande
århundrade, 700-talet, då vikingatidens expansionsskede förbereddes.
Endast inom ett område i Norden kan man få ett något mer fylligt
begrepp om hur vendeltidens bildkonst i större skala har tett sig. Det
är på Gotland, vars bildstenar i sina skilda konstnärliga faser
omspänner en tidrymd på över ett halvt årtusende, från 400-talet till
1 ooo-talet. Genom Sune Lindqvists fullständiga publikation av hela
materialet har man nu fått möjlighet till en god överblick.
På de över 100 bevarade bildstenarna kan man följa konstutvecklingen
på Gotland ganska väl, men bruket att resa stenar har tydligen ej varit
lika allmänt hela tiden, utan har koncentrerats till vissa tider. Man kan
i huvudsak skilja mellan tre stora epoker, den första vid slutet av
400-talet, den andra på 700-talet och den sista under 1 ooo-talet.
Monumenten från de mellanliggande tiderna är mycket sparsamma, i
synnerhet gäller detta vikingatiden; ingen enda sten kan med säkerhet
hänföras till 800- eller 900-talet.
Monumenten, som varierar i storlek från en halv till omkring fyra
meter, är huggna i en ljus marmorliknande kalksten, som är lätt att
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
