Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Teckning av vävnadfrån Oseberg,
Norge, med figurerna
»perspekti-viskt» ordnade. Universitetets
Old-saksamling, Oslo.
Vikingatiden
Vikingatiden är ur många synpunkter en nydaningens tid i Norden.
De tre skandinaviska folken börjar träda fram ur sagornas dunkel och
enas efter hand till tre riken, förbindelserna med främmande länder blir
livligare och vidsträcktare än förr; ur nordisk synpunkt krymper världen
samman; hövdingar och andra stormän förlorar i viss mån i betydelse,
handelsmännen rycker fram och spelar en allt större roll, troligen också
de fria bönderna. Det inträder en viss social utjämning, vilket delvis
avspeglas i att vapen och smycken får en mer internordisk karaktär.
Men å andra sidan framträder en bestämd skillnad mellan de tre rikena,
beroende på deras skilda politiska och ekonomiska förbindelser. Sverige
var riktat österut, hade kolonier längs de ryska floderna och stod i direkt
förbindelse med Orienten via Ryssland, danskarna hade koloniserat
Nor-mandie och delar av England, som under Knut den store blev ett danskt
lydrike, Norge hade kolonier på Irland, i Nordengland, Skottland och på
de atlantiska öarna. Dessa skilda intressesfärer kom att påverka de tre
nordiska ländernas utveckling, forma deras kultur i olika riktningar.
Dock får man komma ihåg, att mindre skaror från alla de tre länderna
deltog i kolonisation och krigståg på alla håll, vilket bidrog till en
gemensam grundutformning av vikingatidens nordiska kultur. I själva verket
framträder differentieringen fullt tydligt först under periodens slutskede.
Under 700-talet hade de nordiska konstnärerna drivit det ornamentala
spelet med djurfigurer till sin fulländning, man hade nått en punkt, där
det knappast fanns möjligheter till vidare utveckling. Som en reaktion
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
