Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman och Erik Cinthio
Harald Blåtands sten över Gorm
och Tyra vid Jellinge på Jylland.
Jellingestenen, men även om motiven och ornamentiken visar tydliga
överensstämmelser med engelsk konst, framför allt med
Winchester-skolans livliga stil, och även om den plana reliefen är synnerligen
ovanlig i Skandinavien, så finns det dock många detaljer, bandflätningen,
de kraftiga höftspiralerna etc., som är främmande för 900-talets engelska
konst. Sannolikt har stenen huggits av en dansk konstnär, som varit i
England. Om de orientaliska dragen, t.ex. lejonfiguren som helhet, kommit
över England är svårare att avgöra. — Som man nu ser stenen, ger den
oss ett förbleknat intryck av vad den en gång varit, då figurer och
ornament framträtt klart i lysande färger.
Besläktad med Jellingestenen är en grupp skånska runstenar, men det
är mindre betydande konstnärer, som ristat dem, och någon relief
förekommer ej här. Den bästa är Tullstorpsstenen med sitt stora, majestätiskt
skridande djur, ett lejon med bladtofs på den upplyfta svansen, som hos
Jellingedjuret. Under lejonet seglar ett skepp med drakhuvudstävar,
sköldar längs relingen och en stor styråra. Det är en obestridlig kraft och
friskhet i teckningen, men kompositionen är obalanserad, djurets rörelse
hindras av ramen och det bokstavligen trampar på båten. Ungefär
samma klass visar Lundagårdsstenens två ulvar, som är ställda mot en
väldig demonmask. Vid Hunnestad i södra Skåne fanns förr ett stort
monument med 8 stenar, nu återstår endast tre, men en av dessa har ett
bildinnehåll, som helt skiljer sig från det vi i övrigt känner. Här återges
jättekvinnan Hyrrokin ridande på en varg med ormar som tyglar, så
som hon, enligt Snorre, kom då hon kallats att hjälpa till vid sjösättningen
av Balders likskepp, Ringhorne. Även om teckningen är ganska primitiv
har den dock en given uttrycksfullhet (bilden sid. 82).
Till den andra gruppen av danska och förmodligen jylländska prakt-
Skissmässigt tecknade bilder av en
kvinna och en man på stenen från
Tu i Klepp, Rogaland, Norge.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
