Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Romansk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rune Norberg
bilden vara av norskt ursprung. Påfallande är att endast ansiktet är rent
skulpturalt framställt. Kroppens former är lätt antydda och dräktens
rika veck liksom blott tecknade på ytan. Att Vernes-Olov inte var någon
isolerad figur i Trondheimstraktens konst framgår av en madonnabild
från svenskt område (Fjällsjö i Ångermanland) som visserligen präglas
av folkkonstens schematisering, men som måste troget återge en
madonnabild ur samma verkstad som Vernes-Olov. En av de mest fascinerande
skulpturerna i svensk medeltidskonst, madonnabilden från Mosjö
(tidigare Mosås) i Närke, har av allt att döma också en liknande bakgrund
av burgundiskt och engelskt men med en extra stark tillsats av nordisk
vikingatid (jämför sid. 75). Här har man verkligen ett praktexempel på
hur internationella stildrag kan omvandlas till något alldeles nytt när de
sammansmälter med en lokal konststil.
Det mest internationellt betonade konstområdet i hela Norden under
äldre medeltid var Gotland. On var sedan förhistorisk tid ett förmöget
handelscentrum med förbindelser åt alla håll och hade ändå en påfallande
originell inhemsk konstproduktion. Här möter man som nämnts under
den romanska konstens tid talrika inslag från östern, från den starkt
bysantinska konsten i Ryssland. Inom träskulpturen framträder detta
östliga inslag framför allt i en grupp krucifix från 11 oo-talets slut. Vida
större betydelse hade emellertid den bysantinska konsten inom
monumentalmåleriet och stenskulpturen.
Vad vi nu har kvar av romansk konst i Norden är blott en ringa del
av vad som en gång funnits, men i vissa fall räcker det som bevarats till
att ge en riktig uppfattning om de ledande konstströmningarna inte bara
här utan också i ursprungsländerna. Så är det t.ex. med den franska
romanska träskulpturen som nu nästan uteslutande kan studeras i Sverige.
Endast ett fåtal arbeten är visserligen original, men de övriga återspeglar
ändå ganska troget utvecklingen i norra Frankrike. Från 11 oo-talets
början och två århundraden framåt är det den franska konsten som
dominerar minst lika eftertryckligt som under rokokon eller i våra dagar.
Vad detta betydde här uppe i Norden kan man se t.ex. om man jämför
de båda triumfkrucifixen från Svenneby och Väte. Det första är ett
västgötskt arbete från 11 oo-talets mitt, tungt och imponerande, men allt
annat än förfinat. Dess förebilder måste sökas på västtyskt område. I
förbigående måste dess ikonografiska egendomlighet påpekas — den
förekommer för övrigt hos ett krucifix i Forsby ur samma verkstad som
kan dateras till ca 1135. Kristus står på korset fullt påklädd, alldeles som
på det vida berömda och även här i Norden senare kopierade,
undergörande krucifixet, »Volto santo» i Lucca. Svennebykrucifixet och dess
likar har emellertid inte något direkt att göra med det italienska utan
tillhör en grupp med utpräglat västeuropeisk utbredning. Endast det
yttersta ursprunget, från Orienten, är gemensamt. Det bör kanske också
Madonnabild från Mosjö
(tidigare Mosås} kyrka i Närke, nu i
Statens historiska museum. Trots
inslag av burgundisk och kanske
också engelsk konst är denna
skulptur en av de mest nordiska
som bevarats med åtskilligt av
hednisk tradition. 11 oo-talet.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
