Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Romansk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rune Norberg
cistercienserklostren i sina verkstäder ha utfört madonnabilder, givetvis
också krucifix och andra behövliga kultbilder. Därför är det också ofta
svårt att avgöra om dessa bilder är inhemska eller importerade och i
grund och botten är detta kanske inte så viktigt när det gäller en så
internationellt betonad period som denna. Även i andra områden med
mera utvecklad egen konstkultur kan man möta alldeles likartade
fransk-påverkade kultbilder, t.ex. i Rhenlandet, Westfalen eller Flandern. Det
är heller inte uteslutet att flera av våra bilder kan ha utförts i något av
de nämnda områdena. Vad som är säkert är emellertid att huvudparten
av de i Sverige bevarade romanska kultbilderna av fransk stilriktning är
utförda här inom landet. Dels bevisas detta ofta av materialet, som kan
vara björk, dels av stilistiska drag. Särskilt nordisk ifråga om
proportioner, formkänsla och en viss kärv stilisering, för att inte tala om en
ålderdomlig betoning av det mysteriöst upphöjda i uttrycket, är en
skulpturgrupp som hör hemma i Linköpings stift och som representeras
av madonnan från Appuna, som har rester av ett ursprungligt skåp,
samt madonnan från Klockrike m.fl. I själva verket tycks denna franska
madonnatyp ha blivit så populär att den kopierades under hela
medeltiden, flitigast dock under 1200-talet. Ifråga om krucifixen var
omväxlingen betydligt större. Bland märkligare original från 11 oo-talet må
nämnas krucifixgruppen från Urnes samt Kristushuvudet från Kaga,
krucifixen från Hall och Vänge på Gotland samt den väldiga
Kristus-torson i Danderyd. Samtliga torde härröra från århundradets förra hälft
och var och en av dem är en europeisk sevärdhet. Uppräkningen kunde
fortsättas, men det skulle behövas en hel volym för att närmare presentera
dessa konstens inkunabler. Så mycket torde väl ha framgått som att här
gömmes en konstskatt av internationellt värde.
Trots alla kultbilder var vid denna tid själva altaret naturligtvis
gudstjänstens naturliga centrum och blev ofta även utsmyckat på olika sätt,
enklast med en vävnad på framsidan. Från bysantinsk konst upptogs nu
en mycket ålderdomlig metod att pryda altaret, nämligen med ett
förstycke av metall, kallat antemensale, frontale eller antependium.
Visserligen översattes förebildernas dyrbara guld- och emalj glänsande bildvärld
här i Norden i förgylld koppar, men ändå hör denna grupp av konstverk
till de praktfullaste som bevarats från medeltiden. De utan gensägelse
flesta av dessa »gyldne altre» har bevarats i Danmark och är också
utförda där. Man kan urskilja flera verkstäder, framför allt verksamma på
Jylland. Utom antemensalet med talrika reliefgrupper i konventionell
inramning bestod altarprydnaden ofta också av ett bakom altarskivan
placerat överstycke, ett retabel eller superfrontale och ett krucifix, samt
i Danmark någon gång också en stor båge som spänner sitt valv över
krucifixet. Dekorationen består dels av huvudfigurer som framställs
nästan i friskulptur, dels av reliefer med slutna, ofta mångfiguriga bild-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
