Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Romansk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
Detalj av krucifix av förgylld
koppar på altaröverstycke
(superfron-tale) från Odder i Nationalmuseet,
Köpenhamn. Jylländskt arbete i
sträng romansk stil från
uoo-talets mitt.
fladdrande dräkter och nästan dansande rörelser. Utomordentligt elegant
är också den målade frisen på detta altares låga retabel där jaktscener
är inflätade i ett spänstigt rankverk. Skulptör och dekoratör här måste
tillhöra helt olika konstområden, vilket ingalunda är så märkvärdigt som
det kan låta. Liksom det högre prästerskapet togs från skilda håll så måste
man också ta konstnärer av kvalitet. För övrigt finns det direkta uppgifter
om präster som själva var konstnärer eller åtminstone hade egna
konstverkstäder liksom klostren. De i koppar — på träkärna — arbetande
konstnärerna utförde även krucifix i jämförelsevis stort format, t.ex.
krucifixet från Tirstrup. Mindre krucifix, som lätt kunde transporteras
och framställas nästan industriellt, importerades i allmänhet.
Bronskrucifix kom från västra Tyskland och en rad förnämliga emalj arbeten från
Frankrike och Rhenlandet. Det är givet att sådana små arbeten kunde
verka stilbildande i avlägsna landsändar. En betydande inhemsk
produktion av mindre krucifix möter oss endast i Skåne, där en rad kors av
förgylld koppar med endast graverad ornering vittna om en
verkstads-tradition som från 1000-talets slut sträcker sig till tiden omkr. 1200, om
icke längre. Anmärkningsvärd är här den storlinjiga och enkla
linje-föringen i teckningen av figurerna.
Också i Norge finns spår av metallantemensalen, t.ex. Flåvær, och
relikskrin, men här har man varit mera inställd på att framställa
altar-prydnaderna enbart av trä. Att denna lättare och billigare metod varit
spridd över hela Norden framgår av bevarade exempel. I Sverige t.ex.
från Berg och Sjösås i Småland.
Den som söker nordisk egenart i den romanska konsten bör vända sig
till stenskulpturen. Inte så mycket den arkitekturbundna figurskulpturen
som till dopfuntarna och kanske några enstaka gravmonument. Detta
kan förefalla märkvärdigt eftersom just stenskulptur i egentlig mening
inte utövades här under förhistorisk tid, och all sådan hantverkstradition
saknades. Men händigheten fanns och det är frågan om inte just detta,
att konstnärerna här varit vana vid träsnidandets friare villkor, bidrog
till den nordiska stenskulpturens egenart. Tekniskt och innehållsmässigt
måste den ju hämta sin näring utifrån men också i dessa avseenden kan
man konstatera egna insatser.
Det blev framförallt de större stenkyrkorna, dvs. domkyrkornas
skulpturhyttor som förmedlade bekantskapen med romansk stenskulptur.
Man kan iakttaga det vid Slesvig, där domens friskulpturala portallejon
vandrat till andra kyrkor i stiftet, vid Ribe och Aarhus och framförallt
i Lund som ju 1103 blev hela Nordens kyrkliga centrum, jfr bilden
sid. 6. Skulpturhyttorna i Lund fungerade under större delen av
1100-talet som högskolor för nordisk skulptur, på samma sätt som
arkitekturen i Lundadomen verkade befruktande på vitt skilda områdens
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
