Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Gotisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
Ängeln driver Adam och Eva ut
ur paradiset. Relief på
triumfkrucifix i Fröjels kyrka, Gotland,
från 1200-talets slut. Sådana små
elegant komponerade
skulptur-scener har funnits i stort antal på
Gotland och annorstädes, men få
har bevarats.
Förstorad detalj av ett bältespänne
av silver som ingår i den stora
»Duneskatten» från Gotland i
Statens historiska museum. De små
figurerna har rent skulptural
utformning och erinrar om
Ting-städemästarens stil, men spännet
är säkerligen ett franskt arbete
från tiden inemot 1200-talets mitt.
Om man skulle anordna en stor utställning av nordisk skulptur
från 1200-talet och göra en undersökning om vilket land som bevarat
de kvalitativt bästa konstverken så kan det knappast råda någon tvekan
om att Norge skulle vinna. Framförallt Håkon Håkonssons regeringstid
(1223—1263) var en glansperiod. Franska inslag omväxlar med engelska
men ändå har här skapats en rad självständiga konstverk som inte kan
vara annat än norska. Det specifikt norska består både i en frisk och
frejdig formgivning med förakt för petitesser och en lika frisk färg.
Fenomenet återkommer som bekant senare i norsk allmogekonst och i
vår tids norska måleri. Den norska självständigheten visar sig också här
i det förhållandet att utvecklingen förlöper olika i landets olika delar.
I fråga om konsten är Ostlandet, med Oslo som centrum, Vestlandet
med Bergen och Nordnorge med Trondheim de ledande områdena.
Som främsta exempel på bergensisk skulptur nämnes här den
visserligen stympade men ändå väl bevarade madonnan från Hove, och
samme mästares sköna madonnahuvud från Oystese. Båda är mogna,
klassiskt influerade representanter för den begynnande höggotiken,
sådan den tog sig ut i London under 1220-talet. En helt annan stil med
bysantinsk bakgrund, om också den troligen i engelsk tappning, möter
oss i några reliefer, främst ett antemensale av trä från Villnes och ett
rikt snidat genombrutet lektorium i Kinn. Här är den klassiska
formkänslan som bortblåst. Ytorna fylls av konstrikt böljande linjer, skuggor
och dagrar och reliefernas helhet ger mera intryck av måleri än skulptur,
men i så fall ett utomordentligt kraftfullt och egenartat måleri. Dessa
bilder betecknar emellertid en parentes i utvecklingen. Normala
representanter för stilen omkring 1250 är madonnan och krucifixet från
Ene-back i en behärskad men ändå okonventionell stil, som också har engelska
rötter. Mera dekorativ och mera påtagligt klassisk är en stående
Johannes från Heggen i Drammens museum.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
