Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Dekorativ skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
Häst i strid med lejon.
Bronsgrupp, fullbordad 1619 av den i
Köpenhamn och Helsingör
verksamme Peter Husum med en pä
Capitolium funnen marmorgrupp
som förebild. Rosenborgs
slottspark.
Den bär från början fröet till manierism inom sig och förändras omsider
i denna riktning, men i en lång rad inventarier bevarar den sin
renässansprägel av balans och klarhet.
Vid sidan av denna eleganta småkonst i trä finns en inhemsk plastik
i sten, delvis av större format och av ett allvarligare kynne. Den är främst
representerad av lekmannaaltaret från 1577 i Lund, skänkt till
domkyrkan av rikskanslern Eilert Grubbe. Här står figurer och relieftavla
i alabaster mot en svart marmorarkitektur. Dess okände mästare skiljer sig
från Kronborgkretsens träsnidare genom altarets mera direkt italienska
uppbyggnad, medan hans friskulpturer i sitt klassiska lugn dock är
ålderdomligt okroppsliga och långsmala. Bland predikstolar i sten måste
framför allt nämnas den i Lund, utförd 1592 av Johannes Ganssog, en
tyskfödd Kronborgsmästare.
Utanför Floriskretsen står de arbeten, som från omkring 1600 under
tyskt inflytande bär vittne om nya stilinjektioner i den dekorativa
figurkonsten. I dessa gör sig manierismens formidéer gällande i opposition
mot renässansens regelbundenhet. Med framhävande av det subjektiva
i konstnärsskapet åstadkom manierismen att konsten splittrades i flera
olika riktningar. Det märks ibland genom gestalternas ökade längd, men
mest i deras rörelse och S-formiga vridning. I sitt sökande efter för denna
avsedda »furia della figura» hänvisade tidens teoretiker med stöd av
Aristoteles till att eldslågan gav uttryck för högsta dynamik och spänning,
just vad man ville uppnå. Den nya stiltendensen visar sig nu på olika
håll inom den nordiska konsten. Sålunda finns den bland stenhuggare i
Malmö (S:t Petri kyrkas predikstol, 1599). En mansålder senare har
den präglat träepitafiet över Frederik Ulfelt, utfört av en anonym
skulptör, den märklige mäster A. S. (Historiska museet i Lund).
Den klassiska jämvikten är störd i dessa manieristiska verk, och
utvecklingen är på väg mot barocken. Som gränsperiod mot den senare
kan man för den nordiska konstens del sätta 1620-talet. Nya impulser
kommer nu ständigt från Tyskland, där den gotiska traditionen lever
upp på nytt i den s.k broskbarocken med dess av sjudande oro behärskade
Vid Ströget i Köpenhamn står
ännu i dag Springvandet på
Gam-meltorv med dess Caritasfigur av
Statius Otto, en mästare i Kristian
IV:s tjänst.
l86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
