Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Dekorativ skulptur - Konterfej och monument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
Ur Hendrick de Keysers betydande verkstad utgick även Aris Claeszon,
som omkring 1620 överförde en schablonmässig bildhuggarmanierism till
Sverige och som i likhet med stenhuggarskråets ålderman i Stockholm,
Jost Henne, levererade en del stormansgravvårdar under de närmaste
årtiondena. Av mäster Aris är de Banérska monumenten i Uppsala och
Danderyd (allegoriska hörnfigurer med dygdernas attribut), av Henne
riksdrotsen Magnus Brahes grav i Västerås. En bättre konstnär än dessa
ganska enkla skulptörer är Hamburgmästaren Heinrich Wilhelm (d. 1652),
som några år omkring 1650 verkade i Kristinas Stockholm och särskilt
arbetat för bröderna Oxenstierna (en rad epitafier och gravmonument
i Stockholm, Jäder och Tyresö).
Konterfej och monument
Till sitt ursprung samhöriga med furstebegravningarnas högtidliga
ceremoniel utgör gravmonumentens liggande tumbafigurer en exklusiv
konst, förbehållen kungahus och stormän. Sarkofagskulpturer över
Frankrikes medeltida konungar vittnar genom ansiktsdragens inträngande
realism om ett beroende av naturavgjutningen, den dödsmask som togs
för att tjäna som ett tekniskt hjälpmedel för avbildningen. I första hand
utgjordes denna av ett vaxansikte på en docka med verkliga kläder, en
effigies som fördes i likprocessionen. Från Gustav Vasas begravning 1560
kan bruket av effigies beläggas, bl.a. genom att hans apotekare redogjort
för sina intryck av liktåget. Om konungens och de två drottningarnas
»konterfej» får man veta att de visade dem som de gått i sin livstid, med
regalier och mantlar. Kung Gustavs konterfej såg ut »som om det hade
varit hans egen kropp med sitt långa grå skägg», och hovapotekaren
säger sig sakna ord för att beskriva dess naturlighet.
De processionsdockor som får ett så gott betyg från sakkunnigt håll
— apotekaren hade själv balsamerat sin herres lekamen — var utförda
av den förutnämnda skulptören Willem Boy. Man kunde kanske av de
tre alabasterfigurer över samma kungliga personer, vilka Boy sedermera
utfört för Uppsalamonumentet, vänta något av den omvittnade
verk-lighetsprägeln hos hans effigies. Men avsikten var här en annan än i
fråga om vaxkonterfcjen med deras bestickande panoptikonillusion.
Boy har här skapat ett monument, ett bestående minnesmärke, inte ett
intryck för stunden, och han har följt de regler som bygger på tradition
och gällande konstlära. Liksom på medeltida gravar vilas tumbans
skulpturer visserligen på sina bäddar som om de vore stående gestalter,
och deras dräkter har inte tagit intryck av någon tyngdlag. Men i
överensstämmelse med renässansestetiken har deras yttre formats med
beaktande av modellens särdrag, ehuru valda och förbättrade enligt
Landsfadern. Willem Boys
ekrelief över Gustav Vasa torde
åtskilligt ha påverkat den allmänna
uppfattningen om hans
personlighet. Den utfördes sannolikt redan
under konungens livstid men har
idealiserat hans drag. Gripsholm.
l88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
