Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Konterfej och monument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
danska bildhuggarverkstäderna har inte kunnat tillgodose dess krav på
förnyelse med naturen som kraftkälla. I själva verket har de inte heller
arbetat efter enbart konstnärliga normer. Bildprincipen är i det sist
beskrivna exemplet vertikal, men den bryts hänsynslöst av de aggresivt
höjda armbågarna, ett tecken på att andra krafter, mäktigare än de
estetiska, blandat sig i leken. Det är ståndskonventionen som stöpt
figurerna i sina formar. Modellerna poserar i avmätt stelhet och med
stumt minspel, men i sina åtbörder äger de ett språk med större möjlighet
att till åskådaren framföra meddelandet om sin samhällsställning och
sina ståndsburna dygder. Herr Thomas’ vänstra hand griper om
värjfästet, riddarsymbolen, och den högra vilar mot höften; det är formler
som betecknar hans rang och hans storsinthet i överensstämmelse med
denna. Hans makas korslagda händer vilar över livet i en lika
demonstrativ avsikt. På stenens pilastrar breder heraldiken ut sin frodiga flora. Och
över mittkapitälet står ett litet krucifix i mindre skala än man förut
mött det — ett rudiment, knappt mer. Korset, vid vars fot människor
av tidigare generationer avbildats, fromt bedjande, är av denna
anspråksfulla världslighet reducerad till en kort hänvisning.
Här antydda sammanhang gäller också i fråga om det målade
renässansporträttet, som även det utgör en betydande del av det nordiska
konstbeståndet. På grund av dynastiska förbindelser är Danmark på
porträttets område tidigare än Sverige. Balten Michiel Sittows lilla
pannå av Kristian II och tysken Jacob Bincks (d. 1569) olika danska
mansporträtt i halvfigur (vartill kommer hans viktiga målning av
Gustav Vasa från 1542, bild sid. 18) bevarar emellertid fortfarande
ett samband med andaktsbildens stiftarfigurer och faller utanför den
stora grupp det här är fråga om. Den nya bildtypen kommer efter
seklets mitt. I denna framträder den personliga självhävdelsen såväl i
det större formatet — ofta helfigur — som genom representativa och
symboliska drag. I anslutning till det porträttmåleri, som utformats vid
Europas ledande furstehov, gäller fasta mönster för komposition och
rörelsemotiv. Säkert finner man även här anletsdrag återgivna på ett
levande sätt, men den betraktare som vill tolka arm- eller benställningar
som uttryck för modellens egenart är dömd att misslyckas. Målarna har
hämtat direktiv från samma håll som bildhuggarna, och deras konterfej
ger en tydlig parallell till relieferna. Båda dessa konstarter är grenar på
samma träd med rötter i kontinentens hovkonst.
Porträttmåleriet blev, här liksom på andra håll, särskilt nederländarnas
sak, men också några tyskar kom till Danmark. Man kan räkna upp en
lång rad sådana konterfej are. Jost Verheiden, Antonius Samfleth och
Tobias Gemperle heter de mest anlitade, men porträtten är osignerade
och kan inte fördelas med någon säkerhet. Flera visar en påverkan av
sachsiska fursteporträtt, av den yngre Cranachskolans asketiska kropps-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
