Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Barocknaturalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
»Arvehyldningen» i Köpenhamn
1660 i en annan version, modernare
än den gammalnederländskt
detaljerade som Heimbach givit. T.h.
slottet med Blaataarn och
kunga-flygeln, t.v. i mellanplanet den
solbelysta tronuppbyggnaden. Den
till formatet obetydliga målningen,
komponerad enligt klassicistiska
scenkrav, är en av de märkligaste i
äldre nordisk konst och har
tillkommit under tydligt franskt
inflytande. Rosenborg.
rallellt med bildytan. Många drag pekar på fransk skola; man kommer
att tänka på den franske konstnären Nicolas Vallari, som efter ett par
årtionden i svensk tjänst 1669 avvikit till Köpenhamn, där han vann
drottning Sofie Amalies bevågenhet; men då hennes slott brunnit —
liksom de De la Gardieska slott där Vallari utfört en mängd plafonder —
är det svårt att få en föreställning om hans insatser. I varje fall
kompletterar de två arvhyllningsdukarna på Rosenborg varandra på ett i nordisk
konsthistoria enastående sätt som exempel på olika konstnärliga
möjligheter inom ett och samma skede.
Den topografiska bilden var känd i Norden före denna tid, ehuru
exemplen numera är få. Den omhuldades av barocken. På 1670-talet
kom till Köpenhamn en porträttmålare av holländsk familj, Jacob Koningk
(o. 1648—1724), som utfört en värdefull rad utsikter av norska städer och
fästningar (från 1698—1702; olika Oslomuseer). På detta område är det
dock Eric Dahlbergh (1625—1703), som på grund av sin Suecia antiqua
et hodierna främst bör nämnas. Denna gravyrföljd fullbordades under
svåra förhållanden med seg uthållighet. I sin ideella målsättning är
verket dock inte konsekvent; de bilder Dahlbergh själv tecknat visar sakliga
svagheter, delvis som uttryck för hans beroende av barockens och
abso-lutismens stilprinciper (så har han t.ex. i en stockholmsbild inordnat
staden under det våldsamt förstorade kungliga slottets överhöghet).
Särskilt de holländska stickarnas bilder äger större topografisk trohet;
sannolikt har dessa konstnärer — i främsta rummet Willem Swidde och
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
