Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Saga och sinnebild - Kring sekelskiftet 1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
naturen, där måste man i stället lyssna till den klassiska inspirationen,
dock givetvis endast i den mån det kunde ske utan att åsidosätta vad
hänsynen till den kunglige husbonden krävde.
Kring sekelskiftet 1700
De konstnärliga förbindelserna har tidigare visat Sverige som
mottagande part, även i förhållande till Danmark. Så var det när Binck,
van Doordt och Wuchters for norrut från sin tjänst vid det danska
kungahovet; de kom mer eller mindre som lån från detta. Men senare,
med konstnärer som Vallari och Lamoureux, finner man exempel på
en förflyttning i motsatt riktning. Sverige var numera inte en kulturell
provins i samma utsträckning som förr. Nu kunde svenska konstmecenater
ta sina målare och skulptörer direkt från kontinentens konstcentra, och
Sverige kunde omsider t.o.m. dela med sig av sitt överflöd, som på
1700-talet blir så ymnigt att porträttmålare med skolning hos den
karolinska tidens ledande mästare utvandrade och fann arbete vid
europeiska hov.
Fredsperioden efter det skånska kriget återspeglar enväldet. Efter
Ludvig XIV:s förebild anlitades konstnärerna för att med alla medel
framställa monarken som landets dominerande gestalt; i apoteosen
anknöt man till den romerska kejsarkulten med dess gudomliga upphöjelse
av härskarens person. Längre kunde man inte nå på denna väg. Versailles
praktsalar, det franska skönhetsrike där Lebrun var diktator, gällde som
mönster även vid de nordiska kungahoven. Där fann de konstnärliga
företagens organisatörer inspirationen till monumentalt förhärligande,
till plafondernas bildvärld med dess övermänskliga mått och dess
fjärrklanger, en konst som dock ej heller försummade att ge aktuella
framställningar av monarkens gestalt och hans handlingar.
Ledare för detta konstskapande i kunglighetens tjänst var i Danmark
sedan 1671 den norskfödde målaren Lambert von Haven (1630—95), som
Karl XI:s galleri på Stockholms
slott, senbarockens främsta svenska
interiör, visar apoteoser över
konungen och drottningen, utförda
i stuck av René Chauveau i6g8—
gg. Karl XI:s byst lagerkransas
av en genie och en putto. Ryktet
skriver konungens historia i
Tidens bok och utbasunerar hans
storhet.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
