Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Paris och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
hade Lundberg lärt av den venetianska konstnärinnan Rosalba Carriera,
som gjort denna konstart till högsta mode i Paris. Hans kolorit med dess
kyliga elegans i blått, grått och grönt utformades efter Boucher, av vilken
han gjort ett mera karaktärsfullt porträtt än de övriga franska
konvenansarbetena. Modemålaren med sitt livfulla och härjade ansikte betraktar
sin omvärld uppifrån med en högdragen knyck på nacken. Svenskar
på resa till Paris hade med förtjusning låtit sig målas av denne ryktbare
landsman, och sedan han återvänt till Sverige var hans tid fullt upptagen
av att fabricera högmoderna porträtt i tidens stil. Massproduktionen
gör dem tämligen enformigt likartade och försköningen får något
förljuget över sig. Men samtiden var fylld av entusiasm och det finns ingen
annan konstnär, vars namn man så ofta möter i dagsboksanteckningar
från tiden. Hans ateljé blev salong för den förnäma världen och om
hans förmåga att återge kvinnoskönheten kunde man inte finna nog
starka lovord. — »När hans hjärta var eldat av kärleken till den Cloè,
vars bild dess hand skulle skildra, var det så mycket lättare för denne
mästare att lyckas, som hans tjusta öga för vart ögonblick upptäckte nya
förborgade skönheter i var blick, i var min, i var gest. Också kan man ej
utan retelse se de skönheter han målat.» Så talade en representant för
tidens primitiva konstuppfattning i Sverige, där Tessin var ganska ensam
om att förstå mera än det egentliga avbildandet. Lundberg hade
naturligt nog ingen förmåga att förändra sitt salongsmässiga måleri, när han
vid mogen ålder återvände till Sverige. När stilen började slå om från
rokoko till stramare ideal, blev han mindre populär — nya konstnärer
av en yngre generation hade redan gjort sig bemärkta både utomlands
och i Sverige — men han fortsatte att måla ändå. På baksidan av
pastellporträttet av landshövding Carl Adam Wrangels unga maka Anna
Margareta Hamilton skrev han slutligen: »Målad d. i Maji 1785 af
Herr Hof-Intendenten och Riddaren af Kongl. Vasa orden Gustaf
Lundberg wid en ålder af 90 år. Detta är Dess sista Portrait.»
Den som inte återvände hem till Sverige från sina framstående
positioner i Paris var däremot Alexander Roslin (1718—93). När han
lämnade Sverige 1745 hade han fått sin utbildning hos den gamle Schröder
men dessutom tagit lärdomar hos både Scheffel och Arenius
beträffande porträttkonsten. Först var han i två år uppskattad hovmålare
i Bayreuth, sedan utbildade han sig vidare i fem år i Italien där han
blev medlem av akademien i Florens och fick måla sitt porträtt till
Uffiziernas samling av konstnärsporträtt, en utmärkelse som kommit
endast få svenskar till del. 1752 kom han till Paris med
rekommendations-skrivelser som förde honom i direkt kontakt med den kungliga familjen.
Roslins sociala ambitioner och hans mycket beräknande affärsmässiga
klarsynthet tillät honom aldrig att misslyckas i sina snabba framgångar.
Han fick så småningom säte och stämma i den franska konstakademien
O
Alexander Roslin, Damen med
slöjan, 1768. Nationalmuseum.
Redan på 1769 års Parissalong
väckte detta pikant arrangerade
porträtt av konstnärens
pastellmålande hustru Suzanne Giroust
stor förtjusning. »Han har i en
person klädd på polskt sätt förstått
att se de hyns fastare och
bestämdare toner, som ehuru också fräscha
tillkännage en något mera mogen
ålder.»
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
