Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Rom och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
statyer och byster av Europas societet och andliga elit samt pompösa
monument för offentliga platser. Bland hans modeller märktes Wilhelm
von Humboldt, Lord Byron och konstnärskamrater som J. C. Dahl och
Eckersberg. Porträtten utmärker sig för realistisk sanningskärlek som
nekar att fördölja modellernas fysiska defekter, men formen är helt och
hållet den antika, strama enfaceställningen. Av monumentaluppgifterna
var utsmyckningen av Vor Frues Kirke i Köpenhamn den största.
I C. F. Hansens nyuppförda, antikt strama tempel sluter sig Kristus
och de tolv apostlarna och den knäböjande dopängeln väl till rummets
kyligt högtidliga upphöjdhet. Helhetsverkan är oerhört imposant. Efter
barocken har aldrig någonsin en kyrkobyggnad av detta omfång fått en
så enhetlig utsmyckning, så storslagen och enkel på en gång.
Kristusgestalten har blivit Thorvaldsens mest ryktbara verk, spritt i reproduktion
över hela världen, och har väl för de flesta människor bestämt deras
uppfattning om Kristi utseende. För den tre meter höga statyn prövade
Thorvaldsen många olika ställningar innan han nådde den slutliga
lösningen. En anekdot berättar därom att han slutligen i full förtvivlan ville
ge upp hela arbetet, men uppmuntrades att fortsätta av en skulptörvän
som i sin iver talade med armarna och plötsligt intog en enkelt vänlig
ställning med sänkta utåtbredda armar. Thorvaldsen fann den position
han sökte och kunde omedelbart fullfölja sitt arbete.
Gravmonumentet över Pius VII i Peterskyrkan i Rom blev krönet på
Thorvaldsens romerska ryktbarhet. Han var både kättare och utlänning,
och varken tidigare eller senare hade andra än katolska italienska
konstnärer fått utföra sådana påvemonument. Uppgiften var ganska bunden
både arkitektoniskt och motiviskt. Thorvaldsen lyckades emellertid göra
en psykologisk skildring av den lugnt stillasittande påven, som han hade
beundrat djupt, och både helheten och de enskilda figurerna utmärker
sig för stramare enkelhet än alla tidigare gravvårdar i påvekyrkan.
Tyngden och vilan ger huvudkaraktären. Med Marcus Aurelius
ryttarstaty som förebild skulpterade sedan Thorvaldsen monumentet över
Polens nationalhjälte, furst Poniatowsky, som restes i Warszawa. I samma
stad fick han också utföra minnesstatyn över Copernikus. Försjunken i
grubbel sitter tänkaren och studerar modellen till sitt planetsystem.
I Stuttgart restes den romantiska statyn av den lagerkransade Schiller.
Gutenbergmonumentet i Mainz fick konstnären inte själv fullborda utan
hans elev H. W. Bissen fullföljde arbetet efter hans ritningar. I dessa sena
arbeten är inte längre den klassiska nakenheten ensamhärskande.
Personerna avbildas ofta i tidsdräkt. Medan den antika enheten och lugnet i
kompositionen bibehålies börjar realismen smyga sig fram i detaljerna.
I det nordiska måleriet motsvaras Sergel och Thorvaldsen av Masreliez
och Abildgaard. Louis Masreliez (1747—1810) hade en fin humanistisk
bildning och var Ehrensvärds och Sergels nära vän. Mycket av Ehren-
Bertel Thorvaldsen, Furstinnan
Bariatinsky, 1818. Thorvaldsens
museum, Köpenhamn.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
