Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
Thomas Fearnley, Oväder, 1833.
Nasjonalgalleriet, Oslo. Med
Dahl och Fearnley frigjorde sig
det norska landskapsmåleriet från
sitt beroende av det danska och
grunden lades för ett nationellt
norskt måleri med den egna, vilt
romantiska naturen som underlag.
dorfskolan, som då satte in. Men nyantik och realism ingick aldrig
samma förening som i Danmark. Däremot fann den stora romantiken
mera resonans i Sverige än i det danska grannlandet, som visserligen fick
sin Jørgen Sonne men icke kom att äga någon Marcus Larson och
icke någon Höckert.
Dessa olikheter, och även andra, framkallade det växelspel länderna
emellan, som utgör ytterligare en viktig sida av den nordiska romantikens
historia. Romantiken var det starka nationalmedvetandets tid men även
skandinavismens, och man avläser detta också inom bildkonsten.
Danmark, som upplevde sin konstnärliga »Guldålder», hade otvivelaktigt
ledningen. I kapitlet »Den nordiska tanken» har det påpekats, att i
Köpenhamn skolades en rad av norrmännen, därifrån inspirerades såväl
Götiska förbundet som Konstnärsgillet och därifrån gick åtskilliga
trådar till de svenska halvrealisterna — Palm och Stäck fick t.ex. sin första
utbildning hos en danskskolad ritmästare i Lund, med vilken även
Wallgren hade kontakt, Zoll och Rydberg hörde till de svenskar, som
studerade vid den danska konstakademien, och till och med Marcus Larson
lärde sig »måla en bölja» i den danska huvudstaden. Norrmännen
frigjorde sig relativt snabbt från det danska beroendet och orienterade sig
i stället mot Tyskland och blev förmedlarna mellan svenskarna och
Düsseldorf. Finnarna åter fick tidigast sin utbildning i Sverige; R. W.
Ekmans fresker i Åbo domkyrka t.ex. har Sandbergs i Uppsala till direkt
förebild. Efterhand gick emellertid flera av dem i stället in i den
svensknorska samfälligheten i Düsseldorf, där Werner Holmberg blev deras
främste representant.
Nyantikens, romantikens och halvrealismens skede är i de nordiska
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
