Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
Fredrik Vermehren, Fåraherden,
1833. Statens museum for kunst,
Köpenhamn. Vermehren har i
detta sitt mest kända verk nått
fram till ett måleri, sakligt
förtroget som düsseldorfarnas,
konstnärligt helgjutet som
Fontaine-bleauskolans, men främst på ett
odefinierbart sätt danskt.
för sin utbildning. Att de sålunda verkade helt mot bakgrunden av den
ännu levande, sakligt iakttagande Eckersbergstraditionen kan möjligen
ses som en av förutsättningarna för dess från det övriga nordiska
folklivs-måleriet skilda karaktär. Också i Danmark har bondescenerna ofta en
tablåartad karaktär och en verklighetsfrämmande söndagsprydlighet
härskar, men samtidigt är det berättande innehållet mera osentimentalt
återgivet, färgerna renare om också torrare, utan den Düsseldorfska
såsigheten, det infallande ljuset i interiörerna är utnyttjat mera som ett
instrument för konstnärens redovisning av rummet än som ett regitrick.
I själva verket glider i Danmark halvrealismens folklivsmåleri från
50-talet och den verkliga realismens miljö- och arbetsskildringar från senare
decennier smidigt över i varandra. Steget från Vermehrens fåraherde
på Jyllandsheden från 1855 till Anchers Skagenfiskare från 80-talet är
ur andlig synpunkt inte långt. Skillnaden ligger på det tekniskt
konstnärliga planet, men är också där mera en grad- än en karaktärsskillnad.
En mångsidigt verksam konstnär, som inte låter sig stoppa in i något
fack, är Wilhelm Marstrand (1810—73). Han tillhörde de obotligt
Italiensvärmande romantikerna, men lät sig inte därav begränsa till den
ämneskrets, som direkt anknöt till det italienska och klassiska, även om
samtida folkliv och historiska miljöer ständigt på nytt fängslade honom.
Men lika starkt lockades han av ett anekdotiskt uppslag ur sin egen
hemmamiljö, helst om det hade en burlesk anstrykning, av Holbergs
komedier eller av den högtidliga stämningen över en kyrkbåtsfärd på Siljan.
Bland monumentaluppgifter tillföll honom utsmyckningen av Christian
IV: s kapell i Roskilde domkyrka, ett uppdrag, som tillädes den största
Chr. Dalsgaard, Flicka som
skriver brev. Det
folklivsskild-rande genremåleriet motsvarar på
många sätt 1800-talets danska
konstideal, som strävar efter
stillhet och balans och en viss känsla
av vardagstrevnad.
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
