Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
M. Stoltenberg, Sorenskriver
Thomas H. Möinicken, 1831.
Nasjo-nalgalleriet, Oslo. Med naiv
uppriktighet har konstnären gått till
verket, varför porträttet är
psykologiskt intressantare än de flesta
samtida.
M. Stoltenberg, Sorenskriver
Nielsen med familj. I jämförelse med
Eckersbergs stora grupporträtt
verkar väl denna norska avläggare
tafatt, men samtidigt okonstlad
och levande. Arrangementet med
de två tre-persons-grupperna är
också fyndigt, kombinerat som
det är med en komposition av
korsande diagonallinjer.
och Knud Baade (1808—1879). Den senare specialiserade sig särskilt på
månskensbilder, en romantisk favoritgenre, som också Dahl själv med
stor framgång odlat. I fråga om ursprunglighet kunde dock ingen av
den yngre generationen landskapsmålare mäta sig med Dahl utom
möjligen Peder Balke (1804—1887). Han studerade både hos Dahl och
Fahl-crantz och även i Paris, men i hans mogna verk ser man knappast spår
av dessa mästare. Hans motiv är framförallt havet och mötet mellan hav
och klippor. Han skildrar det i en för honom egenartad summarisk
teknik, varvid färgen lägges på med palettkniv och färgskalan hålles i
en snäv skala av blått, grått och gulvitt. Med denna starka tekniska
förenkling når han en effekt, som ofta på ett överraskande sätt påminner
om östasiatisk konst och med sin hänsynslöst individuella särprägel
också verkar förvånande modern. Den ödesmättade, dramatiskt laddade
stämningen över hans stormiga hav och skrovliga fjällsidor bär däremot
helt hans egen tids romantiska kännetecken.
Figurmålarna av Dahls och hans elevers generationer nådde inte
tillnärmelsevis upp till landskapsmålarnas nivå. De båda mest kända
porträttörerna var Jakob Munch (1776—1839) °ch Johan Görbitz (1782—
1853). Mera personlig än dessa båda konventionella konstnärer men
också utan deras tekniska kunnande är Mathias Stoltenberg (1799—1871).
Han torde ha varit den siste företrädaren i Norge för den typen
porträttmålare, som vandrade runt landet och erbjöd sina tjänster på
gårdarna och i samhällena. Han var av samtiden lika ringaktad som hans
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
