Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
A. Tidemand, Interiör från ett
eldhus, studie, 1833.
Nasjonal-galleriet, Oslo. Düsseldorfarnas
kulturhistoriska intresse fick sitt
vackraste konstnärliga uttryck i
de skisser, som utfördes på
platsen under studieresorna och
som ofta har en spontan friskhet i
upplevelse och återgivande.
som dock på andra sätt berikades genom den nya kontakten. Framförallt
medverkade inflytandet från Düsseldorf till att också den romantiska
figurkonsten blomstrade upp. Här som på andra håll skedde detta i
det nationella folklivsmåleriets tecken. Det gemensamma för Dahl och
Düsseldorfarna var nämligen den nationella hänförelsen och intresset
för den inhemska traditionen, gemensamt var också den personliga
tragiken i att fäderneslandet ännu inte kunde bjuda sina bästa konstnärer
värdiga villkor i hemlandet utan att deras gärning i fosterlandskärlekens
tecken utfördes på främmande botten. De båda stora namnen vid
århundradets mitt var Adolph Tidemand (1814—1876) och Hans Gude
(1825-1903) och båda framlevde större delen av sitt liv som lärare vid tyska
konstakademier. På 50-talet verkade båda samtidigt i Düsseldorf, där
de räknades till de ledande mästarna, och det var just det internationella
rykte, som Düsseldorfmiljön givit dessa båda norrmän, som i mycket hög
grad bidrog till att locka skandinaver i stora skaror till dess akademi.
Tidemand skildrade i stora och små dukar norskt bondfolk i dess typiska,
för det samtida kontinentala Europa säkert mycket främmande och
egendomliga miljö. Att han i sina bästa verk som t. ex. »Haugianerna»
(1852) lyckats förläna sina pittoreska och idylliska tablåer ett drag av
konstnärligt och mänskligt allvar och att han ägde en betydande
skicklighet är obestridligt och gör att hans verk blev högt beundrade av
samtiden och ännu i hög grad behållit sitt grepp om det norska folket. Han
samarbetade ofta intimt med sin vän och kollega Hans Gude som ibland
målade landskapsomramningen till Tidemands figurscener. Tillsammans
har de utfört den kända duken »Brudefärd i Hardanger» (1848), ett
Düsseldorfskt önskemotiv, visande unga människors rörande lycka,
pittoreska dräkter och en miljöbetingad livsform i ett dramatiskt storslaget
landskap. Med sitt petiga och glatta utförande och sina brokiga färger
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
