Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Människan och miljön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Hugo Birger, (1854—87),
Interiör från Fürstenbergska hemmet,
1885. Göteborgs konstmuseum.
De svenska Pariserkonstnärernas
förnämsta stöd i hemlandet var den
göteborgske grosshandlaren Pontus
Fürstenberg, som genom gifte
blivit mycket rik. Han hade i början
på 80-talet fått upp ögonen för
kvaliteten i den moderna svenska
konsten och bestämde sig för att
lägga upp en representativ
samling. Vid hans död
testamenterades samlingen till Göteborgs stad,
som införlivade den med museets
samlingar utan att splittra den.
Fürstenbergs var alltid gästfria,
de hade ofta konstnärer boende
i sitt hem. Konstnärerna i sin tur
målade ofta interiörer från
hemmet och enligt tidens sed placerade
de in sitt värdfolk i bilden på ett
osökt sätt. Man märker
förtjusningen hos Birger då han här ger
sig in på ett nytt ljusproblem.
Fürstenbergs hade redan då hunnit
med att skaffa elektriskt ljus och
denna lyx skulle sålunda förevigas
i bild. Det låg nära till hands
för Birger att här snegla en smula
åt impressionismens skissartade
måleri.
på kornet som de gick och stod i den vardagsmiljö, där de verkade:
hustru och barn i hemmet, konstnärskamrater i ateljén, yrkesmän i
arbetsmiljö. Människorna spelar visserligen huvudrollen, men de är
ändå bara en del i detta större sammanhang, miljön. »Vous avez raison,
il faut faire hammal dans la cage» — »man måste avbilda djuret i dess
bur», sade en gång en engelsman i Paris till Richard Bergh, då han såg
konstnärens försök att placera in modellen i det rätta sammanhanget.
Bergh funderade över de orden, varefter han gjorde en variation på temat:
»konstnären måste framställa blomman i den jordmån, där hon växer».
Vanliga människor i vardagsmiljö, det var ena sidan av naturalismens
människoskildring. Den andra var tafatt högtidlig. Den framställde
vanliga, enkla människor, ryckta brutalt ur sin hemvana miljö och
konfronterade med livets undantagstillstånd, allvarliga eller högtidliga
sammanhang: barndop, sjukdom, begravningar. Sedan 70-talets kungar och
Christian Krohg (1852—1925),
Sjuk flicka, 1880,
Nasjonal-galleriet, Oslo.
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
