Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Dansk antik och svenskt strängaspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
över arkadiska lyckoland, men också, när tempot stegrades, om liv och
död, segerrus och skräck. I norsk och finsk hedendom, medeltida
folkvisor, minnesmärken, ruvande över sitt förflutna, fann tidens konstnärer
sedan länge outnyttjade inspirationskällor, och 8o-talets intresse för de
inhemska motiven växte till nationellt patos. Den inre verkligheten fick
ersätta den yttre som ämne.
Men sekelskiftet visar också ett annat ansikte. Den friare inställningen
till naturupplevelsen blev täckmanteln, under vilken en ny formkonst
kunde utveckla sig. Det blev med en gång möjligt att på ett nytt sätt odla
de dekorativa värdena, att söka en renare linjeverkan, en mera samlad
färghållning, en större helhetssyn än förr. Sekelskiftet blev symbolistiskt
men också syntetistiskt.
»Jag vill endast tala om den rena konsten, den enda som intresserar
oss», skrev Ivan Agueli 1911 under signaturen Abdul-Hådi i en fransk
tidskrift; artikeln omtrycktes 1919 på svenska i »Flamman» av en annan
av de gamle från sekelskiftet, Georg Pauli. Det är nutidskonstens problem
som här ställs, och det innebär en konsthistorisk revolution. Men det var
sekelskiftets konstnärer, som inledde revolutionen. Deras formsträvanden
innebar den avgörande attacken, inte mot 80-talet, som de själva trodde,
utan mot hela den månghundraåriga tradition, vilken hade realismen
som konstnärlig mall.
Dansk antik och svenskt strängaspel
Jämsides med eckersbergsrealismen går genom dansk 1800-talskonst
en dekorativt-monumental strömning, vars förutsättning är den djupa
förståelse för den tidiga grekiska antiken, som det alltsedan Abildgaards
tid varit danskarna förbehållet att vårda. Inte ens under realismens
glanstid bröts denna strömning helt. »Fader tegnede en masse
broderi-mønstre, og med alt,hvad det kan siges om stilen i dem, at de var vel
naturalistiske, saa er de dog skønne, og der er godt sammenhæng i dem»,
skrev sonen Joakim om P. C. Skovgaard. Detta förklarar att
arkitekterna Andreas Clemmensen och Thorvald Bindesbøll, när de 1883 startat
en tillverkning av keramisk byggnadsornamentik, snart knöt ett antal
konstnärer, främst bröderna Joakim och Niels Skovgaard, till
produktionen, och att dessa utförde en rad färgglaserade fat, krus och reliefer,
vilka i sin storlinjiga figurstil, hela rena färgverkan och strikta reliefstil
visar direkt släktskap med tidiga grekiska reliefer och vasmålningar.
Men bröderna gick längre än grekerna. I reliefen »Åge og Else» arbetade
Niels Skovgaard, som Aksel Rode påpekat, med en rikare och mera
sammansatt rörelse än de grekiska gravreliefernas men lät den ändå helt
breda ut sig i ytplanet. Lärdomar från det japanska träsnittet måste här
30
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
