Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Göteborgskolorismen (L. E. Å.) - Abstrakt och expressionistiskt under 30-talet (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
demonstrerat i Nils Nilssons patetiska måleri, som vågade sig på de allra
största uppgifter. I Inge Schiölers konst kunde man finna alla varitioner
mellan finkänsligt lyriskt vemod och den mest våldsamma romantiska
fantasi. Gemensamt för de flesta göteborgare, som var en stor grupp,
var den praktfullt strålande rena färgen. Hos Åke Göransson visade sig
inspirationen från Isakson allra tydligast, men hans ytterst sensibla måleri
hann endast bli ett anslag. Ragnar Sandberg var excentrikern i gruppen.
Mot kamraternas känslofyllda uttrycksvilja satte han den spirituella
leklusten och det djärva experimenterandet med nya oväntade motiv och
nya färgkombinationer. Han målade motljusbilder och nattbilder av stort
raffinemang, där han varierade svart och grått som de mest strålande
färger. Han inspirerades från skilda håll, kanske särskilt från Bonnard.
Nils Nilsson (1901—49), Tre
figurer med vit häst, 1932. På ett
senare stadium fick konstnären
tillfälle att i stora freskomålningar
fullfölja sin vilja till dramatisk
monumentalitet.
Abstrakt och expressionistiskt under 30-talet
Under 30-talet börjar en ny abstrakt konst utveckla sig i Danmark, som
inte står i något direkt fortsatt förhållande till den kubism som Lundström
och Rude vid första världskrigets slut presterade, men i någon mån kan
ses som fortsättning av Scharffs abstrakta kompositioner. Den
huvudsakliga inspirationen kom emellertid från Paris, från Picasso och ännu mera
från Miro. Dessa abstraktioner är ovanligt litet präglade av formalism i
motsats till vad fallet varit i andra länder. Det är snarare expressionistiska
abstraktioner, där man dessutom kan se många reminiscenser av den
tidiga surrealismen innan Dali. Det mätbara rummet blir aldrig huvudsaken
för dem att uppnå. De låter sig till stor del inspireras av verkligheten och
använder ofta igenkännbara figurer. Särskilt masker av olika slag
återfinnes i deras målningar. Primitiv konst har betytt mycket för de olika
målarna, som kan tyckas ganska lika varandra men ändå genom att fritt
och ohämmat följa sin inspiration ger uttryck även för personligheten.
De använder en levande och individuell teknik, det är inget
personlighets-förnekande finmåleri utan temperamentsfullt penselarbete med höga åsar
av färg. Tack vare denna uttryckskraft, som kan vara av romantiskt eller
mystiskt slag, visar de abstrakta danskarna sin samhörighet med den
danska expressionismen.
Richard Mortensen, Ejler Bille och Egill Jacobsen var introduktörer
av det nya måleriet. För alla tre har Kandinsky varit vägledare. De är
utpräglade kolorister. Bille, som skrivit en bok om det moderna måleriet,
är den mest outtröttlige sökaren av dem, både skulptör, målare och
teoretiker. Egill Jacobsen är maskmålaren som med samma raffinemang som
Klee — av vilken för övrigt de andra också fått stark inspiration — fyller
sina bildytor med figurer som liknar barnens drakar. Bland de något
yngre målarna i denna grupp märks den romantiske mörkmålaren Carl Hen-
Richard Mortensen (f. 1910),
Teckning, 1946. »Det er i dag
vanskeligt for ikke at sige umuligt
at trække en grænse og sige: Dette
er expressionisme, dette er abstrakt
kunst. Det drejer sig ikke om at
bortkaste noget og erobre noget
andet, det drejer sig om at forene.»
(Eiler Bille.)
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
