Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Abstrakt och expressionistiskt under 30-talet (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Kaj Fjell (f.1907),
Kramhandlaren. Trots den rika, dekorativt
brokiga koloriten är det linjernas
rytm som är mest utmärkande för
Fjells måleri. Den spensliga
sprödheten i kvinnogestalterna med deras
tunga hårmassor eller
huvudprydnader står ofta i kontrast mot en
överrik anhopning av föremål i de
hemlighetsfulla interiörerna.
I Kai Fjells måleri lever traditionen från Munch vidare. Hans måleri
är starkt motivbundet och det är i synnerhet två motivgrupper som låter
sig urskiljas. Det ena är spelmansmotivet, det andra är kvinnan,
framställd som moder, som älskarinna eller som madonna. Konstverkens
formella uppbyggnad är en säregen blandning av den norska folkkonstens
alla dekorativa ornament och en prerafaelitisk preciositet av nästan
Beardsley’s karaktär. »Det er en nesten gotisk forfinet erotisk atmosfære over
disse Kai Fjells kvinnefigurer, de har en raffinert uskyld på grensen av det
morbide.» (Leif Østby.) De outgrundliga gestalterna är mystiskt inhöljda
i en fördrömd atmosfär långt bortom tid och rum. Efter kriget har
emellertid konstnären gått mot mera kraftfyllda uttryckssätt.
Omkring 1935 uppträdde f.d. sjömannen Erik Harry Johannessen som
en egenartad debutant. Hans måleri var en blandning av abstrakt konst,
surrealism och våldsam expressionism och hade en kuslig intensitet. Hans
första uppträdande varade endast några år, varefter en religiös kris för en
lång tid avbröt hans måleri. Mot hans jordbundna kolorit stod det röda
som hetsig kontrast och grundtonen av annalkande katastrof behärskar
kompositionerna. Den mysteriösa understämningen är ännu mera
utpräglad hos Arne Ekeland. Mot dekorativt upptornade
landskapsbak-grunder — ofta från konstnärens hemtrakt Bøn i Romerike — rör sig
driftstyrda och ångeststelnade figurer som livlösa robotar. Formens
behärskning och färgens disharmoniska glöd skapar en stark spänning.
Gränserna mellan dröm och verklighet är utplånade. Surrealismen har
givit Ekeland impulser till detta måleri. I det formella kan iakttagas hur
Som grundmotiv för sin fresksvit i
Oslo rådhus har Storstein valt
frihetstanken i Norge. Från den
franska revolutionen förs budskapet
om frihet, jämlikhet och broderskap
av två kvinnor med frygiska
mössor till Norge, där det mottages
av Wergeland och sedan av honom
och Björnson bärs ut åt det norska
folket.
Carl Henning Pedersen, En mor
och ett barn, 1940.
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
