Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Abstrakt och expressionistiskt under 30-talet (L. E. Å.) - 1930-talets skulptur (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
från Picasso, har han aldrig helt övergivit. Men han har heller aldrig låtit
denna kubism ligga i vägen för ett spontant förhållande till naturmotiven
och inte heller låtit den hindra den lättfattliga helheten i hans stora
figurkompositioner. Han har använt kubismen som ett medel och aldrig låtit
den blir huvudändamål. Storstein har själv förklarat (i »Naturalisme og
kubisme» 1935) »Billedet skal være en verden i sig selv og ha nok i sig
selv. Å gi en følelse av rum ved hjelp av rent maleriske midler vil si at man
ikke til rumfremstilling benytter sig av perspektiv (som gir en falsk
rum-illusjon), men søker å finne frem til rumvirkning ved hjelp av farvene og
ved forskyvninger i de forskjellige plan. En figurs bevegelse fremstilles ved
at bevegelsens forskjellige etapper er tegnet inn i figurens omgivelser. Og
lyset, som i det naturalistiske maleri søkes fremtryllet ved hjelp
avskygge-legninger, det søker man i kubismen å oppnå ved
farvesammenstilling-ene, ved å sette varme farver mot kolde, lyse mot mørke. Men samtidigt
må farvene angi både figurens plass i rummet og beskrive hvilket stoff
figurens overflate har og dessuten gi atmosfæren omkring den.» Dessa
lärors tillämpning har varit av största betydelse för Storsteins
monumentalstil och i hans stora fresk i Oslo rådhus märks tydligt hur
konstnären har kunnat betvinga ett dramatiskt-romantiskt ämne och ge detta en
enkel, lättfattlig och samtidigt mycket ytbunden form. Det norska
rosmåleriet har kanske också haft någon betydelse för honom med sina abstrakta
former och färger, men den stora motivupplevelsen får helt dominera.
Koloriten är verkningsfullt neddämpad.
1930-talets skulptur
Den ytligare ny klassicismen i skulpturen hade ingen lång livslängd.
Den försvann samtidigt med att funktionalismen undanträngde den
nyklassicistiska arkitekturen. 1930-talets skulptur i Skandinavien
karakteriseras därför dels av de något äldre konstnärernas levande realism, där
Despiau- och Maillolinflytandet omsmälts, dels av den yngre
generationens strävanden. I Sverige kunde man omkring 1930 se vitalismen ta sig
nya uttryck, uppsluppnare och lekfullare än Bror Hjorths. Ganska snart
märks emellertid en förnyad åtstramning, möjligen i samband med att
funktionalismens bildfientliga skede tog slut och arkitekterna åter visade
intresse för byggnadens dekorativa utsmyckning. Konstnärerna vänder
sig mot den egyptiska konsten, vars principer överenstämmer med de nya
idealen. Mot slutet av decenniet märker man hur skulptörerna allt
naturligare anpassar sin konst efter de arkitektoniska kraven. Den vitala
berät-tarlusten smälter samman med intresset för själva reliefskulpturen. Det är
fortfarande den egyptiska men också den indiska skulpturen som blir
normgivande för reliefkonsten.
610
Eric Grate (f. 1896), Alice in
Wonderland, relief i brons. Grate
framstod under 30-talet som en av
våra främsta skulptörer. I sina
modellskulpturer och byster visar
han sig fruktbart beroende av
Despiaus levande porträttstil, i
sina livfulla fantasireliefer, vilka
är besläktade med hans
surrealistiska kompositioner (se sid. 602),
låter han sin artistiska
inbillnings-kraft flöda fri och självständig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
