ämnen o. dyl. Agrikulturkemiska försöksanstalter utföra undersökningar av jordarter, fodervaror m. m. åt lantbrukarna. Agrip’pa., Marcus Vipsanius, 03—12 f. Kr., romersk fältherre. Konsul under Augustus och gift med dennes dotter. Utförde storartade byggandsverlc i llom, bl. a. Pantheon, Agrono’m, titel på person, som genomgått agronomkurs (2-årig) vid ett av statens lantbruksinstitut (Ultuna el. Alnarp). Agueli [age’li], I. G., 18G9—1917, svensk målare, starkt påverkad av de franska impressionisterna, i synnerhet Gaugin. Yerk av A. finnas bl. a. pä Na-tionalmuséum. A. var en egendomlig personlighet och övergick under en resa i östern till muhammedanismen, var för övrigt anarkist och livligt intresserad av astrologi. Som målare har A. särskilt på senare tid blivit uppskattad. Agulhas [agorjas], Kap A. (Nåludden), Afrikas sydspets. Agön, ö i Bottniska viken, 22 km. sö. om Hudiksvall. Fiskläge. Fyr. Ahagrgar, bergområde i mellersta Sahara. Aliasve’rus, se Jerusalems skomakare. Alilgren, Ernst, pseudonym för Viktoria M. Benedictsson*. Ahmadaba’d, stad i v. brittiska Indien. 270,000 inv. Viktig handels- och industristad (siden-, bomulls-, guldvaror). Märkliga byggnadsverk. A’ho, Juhani (Johannes Brofeldt), 1861—1921, finsk författare, en bland de främsta finskspråkiga, har skrivit noveller och romaner: P a n u, Johan, Prästens hustru in. fl. A’hriman, det ondas personifikation (Ormuzd det godas) i Zoroasters lära. Jfr Mazdaism. Ahti, även Alito, vattnets gud i den finska gudasagan. A’hvenanmaa [-ma], finska namnet på Åland. Ai’da, opera av Verdi. Aigrette [ägrett’], fr., även ägrett, fjäderbuske (företrädesvis från hägrar); juvelsmycke i form av en bukett. Aimabel [äma’bel] el. ämabel, älskvärd, intagande. A’ino el. A’inu, urinnevånare i Japan, nu undanträngda till Yezo, Sachalin och Ivurilerna, c :a 20,000 kvarlevan de. De avvika mycket i utseende från kringboende mongoler, äro skäggiga och uppges ofta vara blåögda. A. leva huvudsakligen av jakt och fiske. Se Bil. Människoraser I. Aio’ler (el. Eoler), en av grekernas huvudstammar, ursprungligen boende i n. Grekland, utvandrade sedan till ön Lesbos och närliggande kustområde i Mindre Asien. Senare blev A. ett sam- manfattande namn pä de grekiska stammar, som ej liörde till dorer el. joner. A’ioIus (lat. E’olus), hos de gamla grekerna vindarnas gud. Air [är], fr., luft. Förnäm min el. högdraget uppträdande. Airdaleterrier [ä’rd«eil-], se Hundraser. A’iskines, omkr. 390—314 f. Kr, grekisk vältalare. Som förkämpe för Ma-cedonien råkade han i häftiga strider med Demostenes. övervunnen av D. gick han slutligen frivilligt i landsflykt. A’iskylos, 525—456 f. Kr., f. i Eleusis, d. i Gela, Sicilien. Det grekiska sorgespelets skapare. Han begränsade det äldre dramats omfattande körpartier och införde två skådespelare samtidigt på scenen i stället för som tidigare endast en, härmed öppnande möjligheter för en friare dramatisk utveckling. Han förbättrade dessutom masker, dekorationer och andra tekniska tillbehör. I A:s djupt allvarliga, ofta religiöst färgade dramer betonas mera än tidigare karaktärsutvecklingen, ehuru man väl knappast ännu kan tala om en verklig karak-tärsutformning. Av de omkring 90 dramer, varmed han gång efter annan hemförde priset i de olympiska spelen, äro endast 7 bevarade: De skyddssökande, Perserna, Den fjättrade Aga m em no n, De gravofferbärande, Eume-n i d e r n a (de sistnämnda tre bildande trilogin Oresteia). Aisne [ä’n], biflod till Oise [oa’s] i n. Frankrike. Kring A. utkämpades under olika skeden av världskriget flera stora slag. A’isopos, grekisk fabeldiktare, vilken levde på 500-talet f. Kr., var en slav från ön Samos. På sin tid var A. den mest kände fabelförfattaren, varför senare nästan alla grekiska fabler uppgivits vara skrivna av honom. Aiss [ajs], betecknar a höjt med en halv ton. Aix-la-Chapelle, [äxlasjapell’], det franska namnet på Aachen*. Aix-lcs-Bains [äxläbäng], berömd kurort med varma svavelkällor i Sa-vojen, sö. Frankrike. Ajaccio [ajatfsjå], Ivorsikas huvudstad, belägen på öns västkust. 9,000 inv. Napoleon I :s födelseort. Aj’alon omtalas i Jos. 10:12. Josua bjöd i slaget med kanaaniterna månen stå stilla i Ajalons och solen i Gi-beons dal. Aj’ax, namn på två grekiska krigare, som utmärkte sig i det trojanska kriget, den ene för sin tapperhet, den andre för sin snabbhet. — 1. A., son av konungen på Salamis, säges ha dött av harm över att i en tävling ha