A’nis, kryddor, bestående av frukterna från Pimpinella anistum el. Illicium anisatum. Anisett’, en likör, som innehåller anisolja. An’jalaförbundct kallas en sammansvärjning, som under kriget mot Ryssland 1788 riktades mot Gustav III. De förbundna bestodo av ett antal officerare, som voro missnöjda med konungens egenmäktiga styrelsesätt, särskilt med hans sätt att framkalla krig med Ryssland, som de ansågo strida mot Sveriges författning. Upprorsmännen övertalade general Armfelt att i en till ryska kejsarinnan ställd skrivelse erbjuda fred. Konungen befann sig i en synnerligen brydsam belägenhet, då en krigsförklaring från Danmark gav honom anledning återvända till Sverige, där han med framgång vädjade till den svenska fosterlandskärleken. Efter freden med Danmark ställde konungen Anjala-männen till svars för deras stämplingar. De flesta av huvudmännen lyckades fly till Ryssland. Anjan, sjö i v. Jämtland, 420 m. ö. h. Anjeskutan, 1,200 m. högt fjäll på n. sidan av sjön Anjan, Jämtland. Anjou [angs/o’], franskt område vid nedre Loire, utgjorde under medeltiden ett grevskap, som efter att tidvis innehafts av bl. a. Frankrike, England och Neapel år 1300 blev franskt her-tigdöme. Flera franska prinsar hade redan förut erhållit titeln hertig av A. En av dessa, Ludvig IX :s bror, Karl, blev 1266 konung av Neapel och stamfader för ätten A. därstädes. Anka härstammar från gräsand. Finnes i flera raser, Pekingankan, som kanske är den vanligaste i Sverige, Ay lesbury-, Rouenankan m.fl. Äggläggningen börjar i mars. Ägg-kläckningstiden är omkring 28 dagar. Ankarerona, S. G. H., f. 1869, målare, som utfört stämningsbilder med motiv särskilt från Dalarna. A. har även intresserat sig för hembygdsforskning. Ankare. — 1. Rymdmått, som numera ej användes, motsvarande 15 kannor, d. v. s. 39.26 liter. — 2. Se Elektriska generatorer och motorer. — 3. Ett stycke mjukt järn, genom vilket en hästskomagnets poler förenas för att förhindra avmagnetisering. — 4. För fartygs kvarhållande å viss plats användas ankaren av olika utseenden (vanliga ankaren, skålankaren, skruvankaren m. fl.). Det vanliga ankaret består av en järnstång, läggen, som grenar sig’ i två, mot läggen något upphöjda armar, vilkas skovelformiga slut kallas flyn. Nära läggens övre ända sitter stocken, en stång av trä el. järn, vinkelrätt mot läggens och armarnas plan. — 5. Se Ur. Ankarspel, anordning för att upphissa (hiva) ankare på fartyg. Ankarsrum, järnbruk i Kalmar län. An-kult, dyrkan av förfäderna och deras andar. Denna kult har förekommit hos flertalet ariska folk, där den utvecklats till en dyrkan av både stammens och folkets urfäder. Bland nu levande folk finnes A. särskilt hos kineserna, där den delvis sammanhänger med deras starka betoning av familjebanden, vördnad för de äldre familjemedlemmarna samt folkets konservativa läggning. Ankylo’s, styvhet i en ledgång, orsakad av förstöring av ledytorna med efterföljande sammanväxning el. skrumpning och förstoring i omgivningarna, d. v. s. av ledkapsel, senband el. muskler. Anlag. Det tillstånd, som en varelse har, beror dels på dess inneboende beskaffenhet, dels på de yttre omständigheter, under vilka den utvecklas och lever. De egenskaper hos organismen, som betinga utvecklingen, kalla vi för A., men dessa äro påverkbara av de yttre omständigheter, som varelsen möter. Två varelser med samma anlag kunna alltså få olika utseende och olika egenskaper, beroende på att de utsatts för olika påverkningar. Ett enkelt A. kallas på ärftlig-hetslärans språk för en gen, en varelses sammanlagda anlag kallas för dess genotyp. Jfr Ärftlighetslära. Anna, ett nickelmynt i Brittiska Indien, motsvarande 11 öre. Anna, enl. traditionen Jungfru Marias moder. Den Heliga Anna firas i katolska kyrkan 26 juli. Anna av Österrike, 1601—66, drottning av Frankrike, förmäld med Ludvig XIII. Åren 1643—61 var A. förmyndare för sonen Ludvig XIV. Styrelsen fördes under denna tid av A:s gunstling Mazarin. Anna, 1665—1714, drottning av Britannien och Irland 1702, då hon efterträdde fadern Vilhelm. 1707 förenades England och Skottland (Storbritannien) i union under henne. Hertigen av Marlborough hade genom sin gemål ett obegränsat inflytande över drottningen till 1710. Anna Boleyn [båll’in], 1507—36, förmäld med konung Henrik VIII av England och moder till drottning Elisabet. Henrik tröttnade snart på A., lät anklaga henne för äktenskapsbrott och halshugga henne. Anna Ivanov’na, 1693—1740, kejsarinna av Ryssland, Peter II :s efterträ-derska 1730. A. behärskades av sin gunstling v. Biron, som var den egentlige styresmannen. Anna’ler, årsböcker. I Rom hade prästerna till åliggande att föra anteckningar över årets viktigaste tilldragel-