Au revoir [å rövoa’r], fr., ”på återseende”, adjö. Aurignae-rasen [årinjack*]. I en grotta i Aurignac i s. Frankrike har man funnit skelett, tillhörande stenåldern, vilka ur rassynpunkt intaga en mellanställning mellan den äldre Ne-anderthalrasen och nu levande européer, dock stående närmare de senare. Auro’ra, morgonrodnadens gudinna i den romerska gudasagan. Auro’ra, daglig soc.-dem. tidning i Ystad. Auro’ra-förbundet i Uppsala var ett litterärt sällskap 1807—10, som stiftades av Atterbom och hans vänner. FAurore [lårå’r], daglig tidning i Paris grundad 1897 för att framtvinga revision av Dreyfusprocessen. Zolas bekanta J’accuse (Jag anklagar) publicerades där i jan. 1898. Tidningen var länge Clémenceaus organ. A usance [ysang’s], fr., A uso, it., enligt handelsplatsens bruk, enligt den brukliga tiden (ex. för en växels uppvisande till inbetalningen). Auskultan’t, person, berättigad att åhöra men ej deltaga i ett verks el. institutions förhandlingar. Auskultation, avlyssnande • av ljud från inre organ (lungor, hjärta). A. sker antingen direkt el. medelst hörlur. AuspFeier, de teckentydningar, som anställdes av de romerska augurerna, då någon betydelsefull handling skulle utföras. Senare kom A. att avse även själva tecknen och betydde också ledning, framtidsutsikter. Aust-Agder fylke, norskt fylke vid Skagerack. 9,349 kvkm. 75,000 inv., därav 18,000 i fylkets städer: Risör, Tvedestrand, Arendal (residensstad), Grimstad och Lillestrand. Austen [å’stin], Jane, 1775—1817, engelsk romanförfattarinna. Hennes miljö är den engelska prästgården och herresätet, vars typer skildras med en utsökt, ofta bitande ironi, i en jämn, lättflytande stil. I komposition och karaktärsteckning står hon jämsides med Englands främsta. Bland romanerna märkas Stolthet och fördom, Emma, North-anger Abbey. A’usterlitz, stad i Tjeckoslovakien. — I slaget vid A., även kallat ”tre-kejsarslaget”, besegrade Napoleon år 1805 de ryska och österrikiska kejsarnas förenade arméer. Austin [å’stin], huvudstad i Texas (U. SA.). 35,000 inv. Universitet. Austra’lien som världsdel räknas omfatta förutom den stora ökontinen-ten A. med Tasmanien även öarna Nya Guinea* och Nya Zeeland* jämte Stilla Havets otaliga mindre öar och ögrupper (Oceanien). Även med denna omfattning är A. den minsta av världsdelarna; 8.9 milj. kvkm. (Europa: 9.9 milj.) och även den foin-fattigaste: 8.5 milj. inv. — Vanligeu användes namnet A. blott för att beteckna den stora ön A., Australkonti-nenten jämte Tasmanien, vilka utgöra Commonwealtli of Australia, ett britt, dominion. Detta omfattar 7.7 milj. kvkm. (varav Tasmanien 68,000 kvkm.) och 5.8 milj. inv. (1924). — Naturförhållanden. A :s kuster äro föga sönderskurna. I n. intränger Car-pentariaviken, som i ö. begränsas av Yorkhalvön, den s. kusten är svagt in-åtsvängd och bildar Stora Australbuk-ten, f. ö. finnas endast mindre vikar, där kusterna äro bergiga el. kring flodmynningar. Mellersta och v. A. är ett slättland med endast obetydligare, lägre bergområden. Längs A:s ö. kust löpa däremot ganska mäktiga bergskedjor, vilka i s. nå sin högsta höjd och kallas A:s Alper. Inom dessa ligger A:s högsta topp Mount Townsend (2,241 m.). Från bergområdena flyta mot ö. korta men vattenrika floder, mot sv. och nv. längre men tämligen vattenfattiga floder. Störst är Murray med bifloder (Darling m. fl.), som utrinner på s. kusten. I övrigt äro A:s floder obetydliga och oftast vattenförande endast under den neder-bördsrikare årstiden. Inom Syd-australien finnes ett antal saltsjöar, mer el. mindre fullständigt uttorkade under torrtiderna. Stora områden förses med bevattning genom borrade artesiska brunnar. Möjlighet för en stor utvidgning av odlingsmarkerna genom brunnsborrningar finnes inom skilda delar av ett sammanhängande artesiskt område på l1^ milj. kvkm. i det inre s.^ om Carpentariaviken. Det inre av A', är utomordentligt neder-bördsfattigt och visar stor skillnad i temperaturen mellan dag och natt och mellan årstiderna. Kustområdena i n., ö. och sö. liksom kontinentens sv. hörn äro nederbördsrika. — Såväl växt- som djurvärlden i A. är mycket egenartad, beroende på att A. under långa geol. tidrymder ej haft någon landförbindelse med den övriga världen. Särskilt karakteristiskt för A:s flora är eukalyptusträdet och till samma släkte hörande buskar. Omkring de rena ökenområdena i det inre utbreda sig vidsträckta savanner med glesa eukalyptusbestånd el. torra buskskogar. • Efter den nederbördsrika östkusten finnas regnskogar med eukalyptusarter, palmer, lianer o. s. v. Av vanliga däggdjurstyper förefinnas blott råttor, dingohunden och flädermöss, medan däremot kloakdjur och ett stort antal pungdjursarter äro utmärkande för landet. Mest känd bland de sistnämnda är kängurun. Av de av europeerna införda husdjuren ha