kan under medeltiden beviljades mot att man genom gåvor understödde någon av kyrkans institutioner, en barmhärtighetsinrättning el. dyl. Kyrkostraffen uppfattades som en slags skadeersättning, vilken utplånade synden och därigenom befriade från straff även i en kommande tillvaro, från skärseld och helvete. Ånger och bättring lade man allt mindre vikt vid. Så småningom urartade detta system alltmer, och katolska kyrkan sålde befrielse från kyrkostraff ech synder, s. k. avlatsbrev, ohöljt enbart för att få inkomster. Syndaförlåtelse blev för den enskilde en ekonomisk fråga. Detta missförhållande var en av orsakerna till Luthers uppträdande och till reformationen. Avljud, vokalväxlingar inom indoeuropeiska språk, vilka anses härröra från det indo-europeiska urspråket och äro särskilt märkbara i den germanska språkgrenen. Vissa s. k. starka verb få A. vid bildande av tempus (ex. giva-gav-gåvo-givit). Avläggning-. — 1. Inom tryckerirörelsen använt uttryck, innebärande, att de för tryckningen använda typerna, sedan denna verkställts, återploc-kas till sina platser i stilkasten. — 2. Ett sätt att föröka trädgårdsbuskar genom att böja ned grenar i jorden och senare skilja dessa från moderplantan, när rötter utvecklats. Avmagringsluir, se Fettsot. Avoga’dro, 1776—1856, italiensk fysiker. Den av A. uppställda satsen inom molekylläran, som efter honom benämnes Avogadros lag, innebär, att lika stora volymer av gaser vid samma tryck och temperatur innehålla samma antal molekyler (jfr Atomteori). Avoga’dros lag, se Avogadro. Avplattning. Jorden har, i likhet med andra roterande himlakroppar, ej fullständig klotform; avståndet från medelpunkten till polerna är något kortare än från medelpunkten till ekvatorn (jfr Jorden). A. beror på att centrifugalkraften åstadkommer en utbuktning av de mera ekvatoriala delarna av himlakroppen. Avrinningskoéf^icient, (el. avrinnings-procent), det tal, som anger förhållandet mellan den mängd vatten, som under en viss tid (t. ex. ett år) bort-föres från ett område genom avrinning, och den vattenmängd, som tillföres genom nederbörd. Avrivning består i att kroppen in-liöljes i ett vått lakan och kraftigt guides. Vattnet bör ha rumstemperatur. Rätt genomförd har A. en härdande och lugnande verkan. Avrösningsjord kallas jord, som ej är odlingsvärd (kärrmark, stengrund) och som vid laga skifte skiljes från den odlingsbara inrösningsjorden. Avslag, se Auktion. Avsöndring, se Körtel. Avtal innebär en juridiskt bindande överenskommelse, som kommer till stånd genom ett anbud (offert) och ett antagande (accept) av detta anbud. Ett A. äger ej giltighet, om det slutes mellan obehöriga x^ersoner eller under hot' el. bedrägeri från endera parten eller om bestämmelserna äro outförbara. Vid avtalsbrott kan ersättning utdömas. Det är vanligt, att en viss ersättning bestämmes för avtalsbrott, men av domstol kan denna ersättning minskas, om den befinnes obilligt hög. Avtryck, det sista avdraget av tryckformen, tages omedelbart före tryckningen. Benämningen användes även i fråga om träsnitt, etsningar, kopparstick, litografier. Särskilt vid kopparstick och etsningar äro i allmänhet de första avtrycken bättre och mera värdefulla än de senare. Avvikning, se Aberration. Avvittra. Lantmäteriförrättning, som avser att avskilja från kronans mark, vad som skall tillhöra enskilda, att bestämma ägoområde som ersättning för rätt till skogsfångst på kronomark, allmänningar etc. A. är ännu ej slutförd i övre Norrland. Avvägning. Genom A. eller nivelle-ring bestämmes höjdskillnaden mellan olika punkter i landskapet. Vid den vanliga A. (geometrisk A.) användes ett avvägningsinstrument, vars väsentligaste beståndsdelar äro en tub och ett vattenpass samt en graderad av-vägningsstång. Bestämmandet av höjdskillnaden mellan två punkter X och Y tillgår i princip på det sättet, att avvägningsinstrumentet uppställes på en tredje punkt P., varefter tuben, som med tillhjälp av vattenpasset inställts horisontellt, riktas mot den i punkten X uppställda avvägningsstången och avläsning verkställes. Härefter flyttas avvägningsstången till punkten Y, varefter ånyo avläsning äger rum. Höjdskillnaden anges av skillnaden mellan de båda avläsningarna. Vid tri-gonometrisk nivellering bestämmes vinkeln mellan horisontallinjen och sam-manbindningslinjen mellan den punkt, där det för mätningar av höj dvinklar avsedda instrumentet (t. ex. en teodo-lit) är uppställt, och en signal, som rests över den punkt, vars höjd över den första skall utrönas. Höjdskillnaden mellan instrumentet och signalen är lika med avståndet mellan dem multiplicerat med tångens för den avlästa vinkeln. Då signalens höjd över den punkt, vars läge skall bestämmas, är känt, erhålles höjdskillnaden genom en subtraktion. Vid höjdmätning med tillhjälp av barometer använder man sig av den om-