Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bard kallades de gamla keltiska
skalderna ocli sångarna.
Bardisa’n, en 2—3 m. lång pik, som
från 1400-t. användes i infanteriets
beväpning, tills bajonetten
undanträngde B.
Bardu’n, tåg, som ingår i den
stående riggen på ett fartyg ocli stöttar
en stångtopp.
Skalle av bardval med kvarsittande
barder. Underst bild av en bard.
Bardvalar, den ena av valdjurens
underordningar, lia på fosterstadiet
tänder, vilka sedan ersättas av
tvär-ställda, fransade barder i gommen.
Medelst dessa från silas de smådjur,
som tjäna B. till föda. Av barderna
tillverkas de s. k. fiskbenen.
Barett’, platt mössa utan skärm.
B. användes allmänt under
medeltiden.
Ba’ri, hamnstad i Apulien, s.
Italien. 115,000 inv. Livlig handelsstad.
Nyinrättat universitet.
Bariska vindlagen el. Buys-Ballots
lag, den fysikaliska lag, som anger
vindriktningarnas förhållande till
luft-trycksfördelningen. Ett uttryck för
denna lag är t. ex. att, om man
vänder ryggen mot vinden, man har lågt
lufttryck på n. halvklotet framåt till
vänster ocli på s. halvklotet framåt
till höger (jfr Lufttryck).
Ba’rium, en med kalcium
besläktad metall. Kem. tecken Ba.
Atomvikt 137.4. Atomvärde 2. Spec. vikt
3.8. Metallisk B. har ringa
användning som tillsats i små mängder i
vissa speciallegeringar. Av
B.-föreningarna är sulfatet [BaSO.i] den
viktigaste genom sin användning som vitt
färgämne, pennanentvitt. Det
viktigaste B.-mineralet är tungspat
[BaSO*]. Se Barytvitt.
Bark kallas i dagligt tal de
vävnader hos vedartade växter, som ligga
utanför tillväxtzonen, kam’bium. Efter
denna zon kommer bastvävnad el.
sekundär bark, sedan korkvävnad, som
skyddar mot avdunstning och
temperaturväxlingar. Se nedanstående fig.
Barka, ett i Medelhavet
framskjutande höglandsområde i n. Afrika
mellan Syrtenviken och Egypten; B.,
som förut stått under turkisk
överhöghet, lyder numera under Italien.
Huvudort Benghazi. Se även
Cyre-naica.
Barkaro’1, egentligen en sång, som
sjunges av båtförarna (gondoljärerna)
i Venedig och Neapel. Den går oftast
i moll.
Barkass’, benämning på den största
båt, som medföres av ett
örlogsfar-tyg.
Barkborrar (Ipidse), små svarta el.
bruna skalbaggar, som gnaga gångar
i träd ocli här lägga sina ägg.
Larverna gnaga i sin tur gångar och så
uppkommer ett system av en
modergång med från denna utgående
sidogångar, som man ofta finner under
barken på våra träd. Olika arter
angripa tall, björk, gran etc.
Barkbrand orsakas av för stark
solbelysning. Om ett träd, som förut
stått i tätt bestånd, t. ex. genom
ut-huggning av kringstående träd
utsät-tes för direkt solljus, dödas ibland
det växande kambiumlagret innanför
barken, som sedan avfaller. Trädet
blir dock länge vid liv. Fristående
träd skyddas av att kronan når längre
ner och ger skugga.
Barkha’n, geol., halvmånformig
sanddyn, som vänder den konvexa sidan
mot vinden. Jfr Dyn.
Barkla, Charles G., f. 1877, skotsk
fysiker. Nobelpris 1917 för sina
forskningar över grundämnenas
röntgenstrålning.
Snitt ur trädstam. K =
kambiumla-ger, B = bark (bast och korkvävnad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
