lanzon, till det låga kustbältet oeh skärgården; större slättmarker förekomma på den längs skånegränsen utskjutande Listerhalvön och längs Kalmarsund. Berggrunden består av granit och gnejs, genomdragna av dia-basgångar, varförutom Kalmarsunds kambriska kalksten förekommer vid ö. kusten samt sandsten och kalksten, tillhörande kritformationen, på Listerhalvön, där dock urberget sticker upp ur slätten i Listershuvud (84 m.). Granen har i B. sin sydgräns; en rik lövskogsvegetation med bl. a. bok, ek, murgröna är utmärkande för de lägre delarna och kustbältet. Landskapet B. bildar Blekinge län. — Huvudnäringen är jordbruk, odling av råg och havre samt i stor omfattning potatis; i samband med potatisodlingen stå ett betydande antal brännerier och stärkelsefabriker. För skärgårdsbefolkningen är fisket av stor betydelse, bland Sveriges landskap har Blekinge näst Bohuslän det relativt största antalet fiskare. Industrien omfattar utom brännerier huvudsakligen metallindustri och stenhuggeri. Blekning, avfärgning av föremål såsom t. ex. tyger och vävnader av olika slag, pälsverk m. m. Vid blekningen förstöres vanligen genom en oxida-tions- el. reduktionsprocess de färgande substanserna. Den äldsta metoden för blekning var att utsätta de föremål, som skulle blekas, för solljusets inverkan ute i fria luften. Säkrare och bekvämare verkställes numera i allmänhet blekningen genom användande av särskilda kemiska bleknings-medel. Vid valet av dylika måste dock noggrant tillses, att bleknings-medlet ej angriper det föremål, som skall blekas. Ull och silke blekas i allmänhet med svaveldioxid. Vid blekning av bomull och i många andra fall användes klorkalk el. natriumhypo-klorit, varvid dock måste tillses, att vid blekningens slut eventuellt förefintligt överskott av klor omsorgsfullt avlägsnas. Vid avfärgning av vätskor användas ofta fysikaliska hjälpmedel. Bleksot, blodbrist, se Blod. Blenheim [-liaiin]. Se Höchstädt. Bleriot [-riå’], L., f. 1872, fransk aviatiker och konstruktör av flygmaskiner, särskilt monoplan (se Flygväsen). Blesse’ra, såra. — B 1 e s s y’ r, sår. Blicher, Steen S teen sen, 1742—1848, dansk författare och präst. Hans märkligaste arbete är E binfl-s t o u w, ett antal berättelser och dikter på jylländskt allmogemål. Blicher-Clausen, Jenny, 18G5—1907, dansk författarinna, har skrivit berättelser pä vers (Violin) samt roma- ner (Inga Heine), vilka genom sin lyriska känslofullhet vunnit en viss popularitet. Blickfält kallas det område, som ögat kan nå att fixera utan att huvudet vrides. Det utgör ett mått på ögats rörlighet. Blida, kastmaskin för krigsbruk, bestående av en trädstam, fastsatt med snodda tåg. Spetsen var rörlig och nedböjdes och i en skål på denna placerades stenar, kärl med brinnande tjära o. dyl. När spetsen frigjordes, höjde sig stammen och kastade skålens innehåll med stor kraft. B. användes under medeltiden särskilt vid belägringar. Blinda fläcken kallas det ställe å ögats näthinna, där synnerven inträder. Detta område saknar ljuskänsliga celler, därav namnefe. Blindarkad. Se Arkad. Blindering, å skjutbanorna framför de svängbara tavlorna anordnat skydd för markörerna. Blindrå, en under bogsprötet horisontellt anbragt rå, som uppbar ett segel, benämnt blinda. B. förekommer ej numera. Blindskrift finnes efter ett flertal olika system. Det mest använda är Brailles blindalfabet, där bokstäverna återgivas medelst upphöjda punkter med olika antal och lägen. På senare tid har man börjat använda en av Fournier d’Albe konstruerad apparat, optofonen, som möjliggör för blinda att läsa vanlig skrift. Optofonen omsätter det ljusintryck de enskilda bokstäverna ge, när den föres över en tryckt el. maskinskriven rad, i toner, som höras i en mikrofonlur. De blinda lära lätt att igenkänna dessa toner och kunna på så sätt ganska snabbt läsa vanlig text. Blindtarm kallas tjocktarmens första del, belägen till höger i bukhålans nedre del. Tunntarmen mynnar från sidan in i den säckformigt börjande B., som är försedd med ett vanligen ej fullt 1 dm. långt bihang, det mask-formiga bilianget. Hos växtätande djur är B. ett kraftigt utvecklat organ, i vilket det cellulosahaltiga tarm-innehållet sönderdelas genom jäsning. Hos köttätare och allätare liksom hos människan är B. föga utvecklad. Blindtarmsinflammation är en plötsligt insättande inflammation i blindtarmens maskformiga bihang. Sjukdomen börjar med feber, kväljningar, ibland kräkningar samt smärtor i buken oftast på höger sida. Får sjukdomen fortgå, uppstår varbildning i bihanget, som kan genombryta väggen, vilket medför bukhinneinflamma-tion. Ju tidigare operation företages desto bättre äro utsikterna. Endast i