ket sällan för blodavtappning. Den lever i vatten och uppges kunna undvara föda över ett år. Blodkräkning orsakas ofta av magsår el. magkräfta. Det uppkräkta är mörkfärgat, kaffesumpliknande. En blodkräkning kan förväxlas med blod-liosta el. kan bero på från näshålan nedsväljt blod. Stillaläge intages och läkare kallas. Blodkärl finnas av tre slag. Pulsådror (artärer) ha tjocka, elastiska väggar och föra vanligen syrsatt (ar-teriellt) blod, som framströmmar med stor hastighet. Från pulsådrorna övergår blodet i tunnväggiga, fina hårrörskärl (kapillärer), från vilka det uppsamlas i blodådror (vener). Dessa ha tunnare och ej så elastiska väggar som pulsådrorna och i dem flyter blodet jämförelsevis långsamt och lugnt tillbaka till hjärtat. Venerna ha ofta klaffar i sitt hålrum, vilka hindra blodets tillbakaströmmande. Vid sam-mantryckning av en ven synes den därför knutformigt uppsvälld som en blåaktig sträng under huden. I venerna är blodet ej syrsatt, mörkt s. k. venöst blod. Jfr Blodomlopp. Blodkörtlar, se Inre sekretion. Blodiutsalt är det vanliga namnet på ferrocyankalium (gult B.) och ferricyankalium (rött B.). Gult B. framställes av torkat slakteriavfall, som glödgas med pottaska och järn. Gult B. ger med salter av (trevärdigt) järn färgämnet berlinerblått. Rött B. framställes genom oxidation av gult B. Rött B. ger med salter av (tvåvärdigt) järn färgämnet turnbullsblått. Blodomlopp. Genom hjärtat pumpas blodet ut i stora kroppspulsådern, går sedan i pulsådror, artärer, ut till ett fint nät av hårrörskärl, kapillärer, i kroppens olika delar. Från kapillärnätet uppsamlas blodet i blodådror, vener, och går i dessa åter till hjärtat. Därefter pumpas blodet till lungorna, varifrån det återvänder syrsatt till hjärtat för att så åter begynna ett nytt kretslopp. Genom sammandragning av blodkärlen regleras blodfördelningen till de.olika organen i kroppen. Blodets strömning från hjärtat ut i kroppen och tillbaka kallas stora kretsloppet. Lilla kretsloppet är omloppet från hjärtat genom lungorna och tillbaka. Blodpropp, med. Om väggen i ett blodkärl skadas, stelnar blodet över detta område, och den så bildade massan kan helt el. delvis utfylla kärlet (se Blod). Sjukdomen är vanligast hos personer med hjärtfel el. med åderförkalkning. Någon gång kan proppbildningen vara förenad med inflammation i kärlväggen.. Den största risken är, att proppen helt el. delvis skall lossna och föras vidare till hjär- tat el. lungorna. En sådan fri propp kallas embolus. Om den är tillräckligt stor, kan den hindra hjärtats arbete och orsaka ögonblicklig död. Sängläge är därför absolut nödvändigt vid blodpropp. Som regel ”uppsuges” blodproppen mer el. mindre fullständigt, och sjukdomen medför sällan bestående men. Blodsband, nära släktskap genom födsel (föräldrar och barn, syskon). Blodshämnd. I äldre tider ansågos en dräpt persons anhöriga ha rätt att taga dråparens liv. Dock kunde i Norden i stället böter utkrävas, men om brottet var särskilt svårt, ansågs detta mindre hedrande. B. har förekommit hos alla folk och på en del håll utkrävdes sådan hämnd även å dråparens släktingar. På så sätt utvecklades B. till fortlöpande släktstrider. Längst har detta system fort-levat på Korsika (in på 1800-t.) och kallades här vendetta. Blodspatt, ett slags åderbråck hos häst, en utvidgning av stora skank-venen, där denna passerar hasens främre, inre rand. B. är ett skönhets-fel men för övrigt utan betydelse. Blodstensmalm, väsentligen av järnoxid [Fe20:il bestående järnmalm, i vårt land förekommande bl. a. i Norbergs, Stripas och Svappavaaras malmfält. Se vidare Järnmalmer. Blodstillning. I vanliga fall, när blödningen stammar från blodådror, stannar den i allmänhet av sig själv; det enda, som behöver iakttagas, är att man placerar det skadade stället högre än den övriga kroppen. Är blödningen mera svårstillbar, kan man med rena förbandsartiklar lägga ett tämligen hårt tryckförband. Vid kraftiga pulsåderblödningar, då blodet stötvis sprutar ur såret, kan det bli nödvändigt att mellan hjärtat och såret utföra omsnörning med ett brett band, s.om åtdrages genom omvridning av en genom bandets knut införd pinne. Senare måste läkare snarast möjligt kallas. Mer än en timme bör omsnör-ningen ej ligga. Blodtryck kallas det tryck, som det strömmande blodet utövar mot blodkärlens väggar. När blodkärlen sammandraga sig, ökar blodtrycket, likaså när hjärtat arbetar kraftigare. En del sjukdomar (åderförkalkning, vissa njursjukdomar) åtföljas av förhöjt B. Blodvite kallas blödande sår, som tillfogas i brottslig avsikt. Blodörn. ”Att rista B.” skulle enligt isländska sagor bestått i att bryta ut fiendens revben genom hans rygg, men. för brukets existens, finns inget bevis., Blodöverföring. Vid blodbrist kan man i svåra fall överföra blod till den sjuke från en frisk. Det m^^te först