Bly är en av de viktigaste metallerna. Kem. tecken Pb. Atomvikt 207. Atomvärde 2 el. 4. Spec. vikt 11.4, smältpunkt 327°. — B. har stor användning i den kem. industrien, särskilt till blykamrar vid svavelsyre-fabrikationen, vidare för olika tekn. ändamål som blyrör o. d., som plattor i elektr. ackumulatorer etc. — En del B.-föreningar äro viktiga färgämnen: basiska B.-karbonat ingå i blyvitt; mönja, använd som kitt och målarfärg, utgöres av en syreförening [Pb304]; kromgult av blykromat [PbCrO-i]. — Det viktigaste B.-mineralet är blyglans [PbS]. Ur malm innehållande detta framställes B. genom en rostningsprocess. Världspro-duktionen av B. uppgick 1922 till 1,100,000 ton, varav hälften från Amerika (U. S. A. och Mexico). Bltt’cher, G. L. v., furste av Walil-statt, 1742—1819, preussisk generalfältmarskalk. B. deltog med berömmelse i krigen mot Napoleon och bidrog verksamt till de allierades framgångar genom sin sega energi och aldrig svikande uthållighet. Slaget vid Water-loo 1815 avgjordes till de allierades förmån genom B :s skyndsamma ingripande trots att han två dagar förut besegrats vid Ligny. B. räknas till Tysklands nationalhjältar. Blyerts, se Blyertspenna och Grafit. Blyertspenna. Blyertsen i blyertspennor utgöres av en blandning av pulveriserad grafit och lera, som efter vattentillsats sammanmalts till -en degig massa och därefter pressats till smala stänger av lämplig form. Stängerna torkas och glödgas i ugnar utan lufttillträde. Blyertsstiftens hårdhet regleras genom mängden lera och genom glödgningen. Det hölje av trä, som omger stiften i de vanliga blyertspennorna, tillverkas för de finare pennornas vidkommande av ce-derträ och för de enklares av lönn, vitbok m. fl. träslag. Anilinstift erhållas genom tillsats av anilinfärger till blyertsmassan. Färgstiften i färgade pennor framställas genom tillsats av olika färgämnen till lera och vissa bindemedel. Blyertstillverkningen går tillbaka ända till 1500-t. Sin nuvarande stora användbarhet fick blyertspennan dock först, sedan fransmannen Conté i slutet på 1700-t. upptäckt möjligheten att blanda grafiten med lera. Blyförgiftning: uppträder mera sällan akut med kräkningar, buksmärtor, svindel m. m. Som motgift användes glaubersalt. Kronisk B. uppträder hos arbetare, som syssla med blyhal-tiga ämnen, målare, sättare m. fl. Den kännetecknas av avmagring, mattig-het, ledsmärtor, förlamningar, kolik- smärtor m. m. God ventilation samt renlighet förebygger förgiftning. Blyglans, miner., består av bly 87 % och svavel [PbS], med någon bråkdels procent silver; starkt metallglänsande, blygrå, splittras i rätvinkliga, plan-ytiga stycken. Viktig bly- och silvermalm (ex. Sala gruva). Blyglete, gula kristallfjäll av blyoxid [PbO]; erhålles vid blys upphettning under lufttillträde och användes till framställning av glasyrer, blyvitt, mönja, vissa plåster m.. m. Blykammarprocessen. Se Svavelsyra. Blykamrarna, förstörda 1797, ryktbar fängelsehåla i Dogepalatset i Venedig, belägen under palatsets blytak. Blyplåstcr består av blyoxid och olivolja och användes huvudsakligen till häftplåster. Blysocker, blyacetat, ättiksyrans blysalt, användes i medicinen, i fär-gerier och för framställning av färger. Blyth [blajth], stad vid n. Englands ostkust, 32,000 inv. Kolexport. Blytt, Axel, 1843—98, norsk botanist och växtgeograf, vars namn är särskilt förbundet med frågor om klimatväxlingar (Blytt—Sernanderska klimatperioderna). Blyvatten, en lösning av 0.4 % blysocker i vatten, användes till omslag vid blånader och dylikt. Blå, Joar, svensk statsman, som vid den erikska ättens utslocknande 1250 skall ha övertagit styrelsen och genomdrivit, att Birger Jarls son Valdemar valdes till konung. Ofta citerat är hans yttrande till Birger Jarl, då denne uttryckte sitt missnöje med valet: ”Jag kan väl också skaka fram en konung under denna min kappa”. Blå Bergen (eng. Blue mountains), flerstädes förekommande namn på bergssträckor (ex. i Alleghanybergen, i n. Sydwales, Jamaica). Blå böcker (eng. Blue Books) kallas med anledning av pärmarnas färg vissa i tryck förefintliga aktstycken i England, innehållande bl. a. protokoll över parlamentsförhandlingar, finansredogörelser o. d. Blåelse användes vid tvättning av vita kläder såsom tillsats i sköljvatt-net för borttagande av den gula färgton, som vita tvättsaker eljest gärna erhålla. B. består i regel av ultramarin. Blå grottan, se Capri. Blåhake (Cyanecula suecica), en trastfågel, som lever i fjälltrakter och är bekant för sin sång och för hannens vackra vårdräkt; framsidan av halsen är blå med en rostbrun fläck i mitten. Blåklint. Se Centaurea. Blåklocka. Se Campanulacete.