kurfurstligt pä 1200.-t. Sedan den askaniska ätten, som utdog 1319, efter-trätts av liuset Wittelsbacli, gavs B. 1417 i förläning till Fredrik av Hohen-zollern. Under de följande hohenzoll-rarna utvidgades B. avsevärt; i början av 1600.-t införlivades med B. lier-tigdömet Iileve samt nuvarande Ost-Preussen; i Westfaliska freden 1048 fick B:s härskare, ”den store kurfursten” (se Fredrik Wilhelm) Hinter-Pommern samt flera biskopsstift ocli 1657 erhöll han överhöghet över Preussen. Sonen Fredrik förklarade sig för konung av Preussen 1701. Se vidare Preussen Brändes, Georg M. C., f. 1842, dansk författare och litteraturhistoriker. Efter studier i filosofi och estetik vid Köpenhamns universitet utgav han sin doktorsavhandling, Den franske jEstetik i vore Dage, vilken skarpt stred mot dåtida reaktionära strömningar i den danska litteraturen. 1873—75 höll B. i Köpenhamn sin uppseendeväckande föreläsningsserie H o-v e d s t r ö m n i n g e r i det 19:e Aarhundredes Litteratur, där han skarpt gick till rätta med den danska litterära världens konservatism, fördomar och trångsynthet. 1877 förbigicks han därför vid tillsättandet av en ledig professur. B. bosatte sig nu i Berlin. 1883 återvände han hem för att finna, att hans radikala program vunnit flera anhängare, liksom även att Danmarks politik börjat föras in på en mera demokratisk väg. B. blev professor 1902. Hans förnämsta verk är kanske en monografi över Shakespeare, där hans överlägsna språkbehandling och genomträngande psykologi når mycket högt. På de senaste åren har B. utgivit biografier över flera av mänsklighetens stormän såsom Csesar, Goethe, Yoltaire och Lassalle, samt behandlat världskrigets problem. Brandförsäkring. Se Försäkring. Brandmur. För att förekomma att elden vid eldsvåda skall sprida sig från en byggnad till en annan eller till olika delar av samma hus uppföras brandsäkra väggar, brandmurar. I byggnadsstadgan för rikets städer finnas angivna de fall, i vilka brandmurar skola finnas. Om brandmurs tjocklek m. m. finnas detaljerade föreskrifter i de särskilda byggnadsordningarna. Brandpost, på gatan anbragt vatten-ledningsventil för eldsläckning och spolning. Brandstadga, förordning med föreskrifter rörande brandväsen m. m. Den nu gällande svenska brandstadgan är av år 1923. Brandstod, ersättning för brandskada. Jfr Försäkring. Brandsvampar el. Sotsvampar (Us-tilagi’nffi), parasitsvampar, som leva på växter i synnerhet på gräsarter. Sporerna bilda på värdplantan ett svart pulver. Flera arter angripa sädesslag. Stink brand (Tilletia tritici) angriper vete och alstrar å kornen en illaluktande spormassa. Stråbrand (Urocystis occulta) angriper råg; plantorna bli förkrympta. Brandsyn, besiktning, som varje år hålles av därtill förordnade personer för att utröna, att byggnadernas skick står i överensstämmelse med gällande förordningar angående eldfara. B :s beslut kunna inom 14 dagar överklagas hos polismyndighet. Brandväsen. B. har i Sverige ända sedan medeltiden varit föremål för reglerande föreskrifter från de offentliga myndigheternas sida. På 1000-t. var borgerskapet i städerna förpliktat att organisera särskild brandvakt, en skyldighet, som senare utbyttes mot skyldigheten att erlägga en brandskatt, som användes till underhållande av dylik vakt. Den organisation, som B. numera i allmänhet har i alla städer av någon betydenhet, har tillkommit under senare hälften av 1800-t. I dessa städer finnas i kaserner förlagda yrkesbrandkårer, arbetande under åtminstone i viss mån militäriska former. Vid sidan av eldsläckningsarbetet handhava brandkårerna i allmänhet för resp. kommuners räkning även sjuktransporter och transporter av personer, som träffats av olycksfall. I städer, som äro så små, att särskild kasernerad yrkesbrandkår ej finnes, i köpingar och andra tätt bebyggda orter finnes oftast fast anställda brandmän, som i händelse av eldsvåda kallas genom i deras hem eller å arbetsplatserna uppsatta signalanordningar. Vid eldsvådor av större omfattning finnes en på allmän värnplikt grundad organisation att tillgå. — Eldsläckningsredskapen hava undergått en enorm utveckling från äldre tiders små pytssprutor el. andra handkraftsprutor fram till de flyttbara, maskindrivna sprutor (huvudsakligen bensinmotorsprutor), som i större brandkårer numera praktiskt taget uteslutande förekomma. Än större vattenmassor än dessa sprutor, som i regel leverera från några hundra till ett par tusen liter i minuten, kunna de ångdrivna flodsprutor eller motor-sprutbåtar leverera, som finnas i de stora hamnstäderna. Även kemiska eldsläckningsapparater hava under senare tid vunnit utbredning. Förutom eldsläckningsredskap hör till en brandkårs utrustning stegar av olika slag (hakstegar, skarvstegar, mekaniska stegar etc.), livräddningsredskap såsom livbälten med räddningslinor,