valrav, mandelolja och rosenvatten. C. användes för att uppmjuka,huden. Coleridge [kåo’lridsj], S. T., 1772— 1834, engelsk poet, jämte Wordsworth grundaren av den romantiska skolan i England. Tillsammans med honom utgav C. L y r i c a 1 Ballads, som till inledningsdikt hade C:s berömda ballad The Ancient Mariner. Wordsworth, Southey och C. grundade den s. k. Lake scliool (Sjöskolan). C. införde i den engelska litteraturen det mystiska, övernaturliga, och hans dikter hänföra sig ofta till en fantastisk drömvärld, såsom Christa-b e 1 och opiumdrömmen K u b 1 a Khan. Coligny [kålinji’], fransk adelsätt, under hugenottkrigen ryktbar genom tre bröder C., bland vilka märkes Ga-spard C., kallad amiral C. eller amiralen av Chåtillon, 1519—72, berömd statsman och krigare. Som liugenot-ternas ledare bekämpade han den katolska ätten Guise men strävade efter en fredlig uppgörelse av religionsstriden. Efter freden i S:t Germain 1570 blev han Karl IX: s rådgivare men motarbetades av konungens moder och ätten Guise. C. mördades på deras föranstaltande under Bartolomeinat-ten. Colla parte, it., mus., anger, att ackompanjemanget bör rätta sig efter huvudstämman. Coll’ ar’co, it., mus., betecknar i stråkmusik, att stråken åter skall användas efter ett pizzicato. College. — 1. [kålFidj], namn pä engelska undervisningsanstalter. I universitetsstäderna Oxford och Cambridge tillhöra studenterna olika C., i vars hus de bo under uppsikt av en föreståndare, master, och undervisas av lärare, f e 11 o w s. Disciplinen är ganska sträng. En god del av studietiden tillbringas på till C. hörande idrottsplaner. Examina avläggas ej vid C. utan inför universitetsprofes-sorerna. Om student ej inom viss tid avlagt examen, får han ej längre tillhöra C. — Benämningen C. användes även om fristående högskolor, där dock ej examen får avläggas, samt om högre läroverk t. ex. Eton C. och Winchester C. — 2. [kålä’sj], fr., benämning å kommunala läroanstalter i Frankrike och Belgien, som föra fram till en examen, som ungefärligen motsvarar den svenska studentexamen. Collöge de France [kälä’sj defrangS], högskola i Paris, som står öppen för allmänheten men ej har examensvä-sen. Colle’gium, se Kollegium. Colleone [kåleå’ne], B., 1400—75, berömd italiensk condottiere, från 1448 i Venedigs tjänst, där han blev gene-ralissimus. C. är känd genom den mästerliga ryttarstaty av honom, som utförts av Andrea del Verrochio. Collet [kollä’], fr., halskrage. ColFett, Jakobine Camilla, f. Werge-land, 1813—95, norsk författarinna, bekant för sin roman Amtmandens D ö t r e, som genom sin kritik av äktenskapet gav upphov till den moderna problemromanen i norsk litteratur. C :s inflytande spåras hos Ibsen och Lie. Collie, se Hundraser. Collier [kållje’], fr., el. koljé, halsband. Colli’jn. — 1. I. G. A. C., f. 1875, riksbibliotekarie och framstående kännare av vår äldre litteratur- och boktryckerihistoria. — 2. G. A. G. C., f. 1880, författare. 1914—21 chef för Intima teatern. C. har skrivit dramer, Tystnadens torn, Röda kor s-systern m. fl., vilka uppförts pä denna teater. Colli’n, C. C. D., f. 1857, norsk litteraturhistoriker, professor i Oslo 1914, främst bekant för biografien Björn-stjerne Björnson. Som kulturkritiker har han behandlat förhållandet mellan konst och moral. Collins [kålFins], W. W., 1824—89, engelsk författare, populär för sina sensationsromaner (ex. Den vit-klädda kvinnan). Collodium, se Kollodium. ColIo’quium, lat., samtal; — C. fa* m i 1 i a’ r e, familjeråd, förtroligt samtal. Collot Dherbois [kållå’ därboa’], J. M., 1750—96, fransk revolutionsman, först monarkist, sedan medlem av ja-kobinklubbens yttersta vänster. 1793 blev C. president i nationalkonventet och medlem av välfärdsutskottet. Han deltog i sammansvärjningen mot Ro-bespierre 1794 men deporterades s. ä., då han ivrade för ett fortsatt skräckvälde. Colo, officiell förkortning för staten Colorado, U. S. A. Cologne [kålånj’], franska namnet på staden Köln. Colombes [kållångb], förstad på vänstra Seinestranden nv. om Paris, bekant för sitt stadion. Colom’bia el. Columbia, sydamerikansk republik, överskäres i sin södra del av ekvatorn och gränsar i v. till Panama och Stilla Havet, i s. till Ecuador, i ö. till Brasilien och Venezuela, i n. till Karibiska havet. Ytvidd omkring 1,200,000 kvkm., folkmängd omkring 6 milj. Huvudstad Bogota, 166,000 inv. C. genomdrages i sin västra del av mot n. divergerande bergskedjor, av vilka de mellersta äro liögst och ha vulkaner, som nå upp till 5,700 m. Mellan dem äro högslätter, bland vilka Bogotas högslätt ligger på omkring 2,600 m. höjd.