Deltametall, en metallegering, vars huvudbeståndsdelar äro koppar och zink, och i vilken därjämte ingå små mängder mangan, järn och bly. D. har särskilt i England stor användning bland annat inom maskintekniken. Déluge [dely’&7’L fr., syndaflod, översvämniilg. — Aprés nous le D. [aprä no lö-], ”efter oss syndafloden”, yttrande, tillskrivet Ludvig XV, som därmed ville säga, att han var likgiltig för en eventuell katastrof efter hans död. Demagog [-gåg], ursprungligen folkledare, under den grekiska och romerska antiken namn på dem, som ledde folket i deras strid mot aristokratin. Numer användes ordet i föraktlig mening som beteckning för en folkledare, som ockrar på folkets sämre sidor. Demar’seh, tillvägagångssätt, åtgärd. Demaske’ra, borttaga masken från; avslöja. Demente’ra, bestrida, vederlägga, offentligt förneka sanningen av. Deme’ter, enligt den grekiska gudaläran fruktbarhetens och årsväxtens gudinna. D :s attribut voro fackla och sädesax. Deme’trios, två macedoniska konungar. D. Poliorke’tes (stadserövra-ren), omkring 336—283 f. Kr., intog år 307 Aten under de strider, som fördes av hans fader Antigonos, en av Alexander den stores fältherrar. D. var konung i Macedonien 294—288. Demimonde, fr., el. demimond. Ilalv-värld, en från Dumas d. y :s skådespel Le demi m onde stammande benämning på tvivelaktiga ocli äventyrliga storstad skretsar med över-klassigt levnadssätt. Numera avser D. kvinnor tillhörande dessa kretsar. Demission, nedläggande av ett ämbete, avskedsansökan. — Demissio-n e’r a, insända avskedsansökan, avgå. Demiur’g, hos grekerna beteckning för en som idkar offentlig verksamhet. Av Platon och gnostikerna använd beteckning på världens skapare. DemobiIise’ra, avrusta, försätta en armé på fredsfot. Demografi’, (oftast) befolkningssta-tistik. Demokrater, politiskt parti i U.S.A., krävde ursprungligen större självständighet för staterna i förhållande till unionen; detta i motsats mot republikanerna, som önskade en stark för-bundsmakt. Före inbördeskriget voro D., som ständigt haft sina flesta anhängare i .sydstaterna, motståndare till slaveriets upphävande; genom nordstaternas seger i kriget blev därför I) :s ställning till en tid starkt försvagad. Under senare tid liar D. framför allt ivrat för frihandel och i vissa fall uppträtt som motståndare mot republikanernas utrikespolitik; någon klar saklig gräns mellan de båda partierna kan ' man emellertid knappast säga existera. Presidenterna Clevelaiul (1885—80 och 1893—97) samt Wilson (1912—20) ha varit demokrater. Vid de senaste valen, särskilt år 1920, ha D. lidit svåra nederlag. Demokrati’, folkstyrelse, d. v. s. ett statsskick, där folkviljan anses böra utgöra den högsta normen för statens handlande och man på olika sätt söker säkerställa, att så blir förhållandet. D. är i nutiden i regel medelbar eller indirekt, i det att beslutanderätten i huvudsak utövas av folkets med allmän rösträtt valda representanter (representativ demokrati), varjämte ofta regeringen väljes av el. i varje fall utgår ur representationen (parlamentarisk demokrati). I vissa stater utövar emellertid folket självt beslutanderätten i vissa frågor (omedelbar demokrati, se Allmän folkomröstning). — Jfr även Industriell demokrati. Demo’kritos, omkring 460—360 f. Kr., grekisk filosof, författare av ett stort antal skrifter över skilda ämnen (matematik, fysik, språkvetenskap, musik m. fl.), av vilka dock endast en del fragment finnas kvar. D. var grundaren av den filosofiska riktning, som benämnes atomistiken, och som antog materien bestå av oändligt små delar, som befunno sig i rörelse. I vissa avseenden påminna D :s läror om den nutida atomteorin. Demolc’ra, rasera, slopa, förstöra. Demon [-må’n], djävul, ond ande. Demonstration, bevisföring, förtydligande förevisning; uppseendeväckande handling, avsedd att understryka en åsikt el. vilja. Demonstre’ra, bevisa, klargöra, förtydliga; företaga en demonstration*. Demoralisera, sedligt förstöra el. försvaga. — Demoralisation, sedefördärv. De’mos, grek., folk. Demos’tenes, 383—322 f. Kr., grekisk statsman - och talare, var en ivrig förkämpe för Atens oberoende av det alltmer tilltagande macedoniska inflytandet, vars förespråkare, särskilt Aiskines, han angrep i de s. k. filippiska talen. D. räknas som en av Greklands främsta vältalare. Efter det grekiska nederlaget vid Ke-ronea 388, höll D. liktalet över de fallna grekerna. D. blev senare nödgad att fly och tog in gift, när han märkte, att han ej kunde undkomma. Dena’r. — 1. Romerskt silvermynt, ursprungligen värt omkring 80 öre, vilket värde under kejsartiden mycket förminskades. — 2. Romerskt guldmynt, vars värde ungefär motsvarade 25 silverdenarer och som senare kal-