Dina’r, fornarabiskt guldmynt. Numera myntenhet i Jugoslavien. Pari-värde 0.72 kr. Dinarisk ras, en i sö. Europa förhärskande människoras med hög kroppslängd, kort, baktill avplattad skalle, örnnäsa, mörkt hår och bruna ögon. Se Bil. Människoraser I. Dina’riska alperna, bergskedja pä nv. Balkanhalvön, i gränstrakterna mellan Bosnien och Dalmatien. Högsta toppar Troglav (1,913 m.) ocli Dinara (1,831 m.). Diné, middagsmåltid. Dingo. Din’go (Canis Dingo), en hundart, som förekommer vild i Australien. D. är till färgen rödbrun, grå el. svart, har yvig svans och korta, kraftiga ben. D. är Australiens enda rovdjur och anställer stor skada på fårhjordarna. Man antar, att D. införts av människan under förhistorisk tid. Dino’rnis, en för några århundraden tillbaka utrotad strutsliknande jättefågel, av vilken lämningar anträffats på Nya Zeeland. Av infödingarna kallades den M o a. D. nådde upp till 3.5 m. höjd och är den största fågel, som funnits. (Se fig. å nästa sida.) Dinosa’urier, fossila jätteödlor* i de mesozoiska formationerna. Diocletia’nus, Cajus Aurelius Vale-rius, 245—313, av trupperna förklarad för romersk kejsare 285. D. genomförde oinskränkt styrelseform. All makt samlades hos två kejsare (augusti) och två underkejsare (cee’-sares), D :s medkejsare blev Maximia-nus, som styrde över västra delen av riket. Nikomedia blev D :s huvudstad. D. förde flera framgångsrika krig och igångsatte svåra förföljelser mot de kristna men avsade sig 305 sin kejsarvärdighet och levde sedan i avskildhet i Spalato, där han åt sig lät uppföra ett praktfullt palats. Dio’genes från Sino’pe, d. omkring 324 f. Kr., grekisk filosof, tillhörande den cyniska skolan. Man påstår, att D. bodde i en tunna och att hans enda ägodelar voro en mantel, en käpp och en brödpåse. Alexander den store, som skall ha mött honom i Korint, uppmanade D. att nämna en begäran, så skulle han uppfylla den. ”Gå då ett steg åt sidan”, sade D., ”så att solen kan skina på mig.” Diony’sos (Bakk’os), den grekiske vinguden, från början en fruktbar-hetsgud, kallades av romarna Bacchus. D. firades i Attika med storartade fester, dionysierna, som särskilt i Aten nådde en hög utveckling och frän vilka det grekiska dramat härstammar. D :s attribut äro vinrankan, mur-grönan, pantern och lejonet. Diop’ter, anordning för att kunna syfta in ett instrument i en viss riktning. Vanligen består D. av en sikt-skåra närmast ögat och en med denna skåra parallellt uppspänd tråd i andra ändan av instrumentet. Den av lantmätare använda diopterlinjalen är en linjal, som försetts med denna anordning. Dioptri’, mått på linsers (t. ex. glasögons) brytningsförmåga (styrka). En lins, vars brännvidd är en meter, säges ha en dioptris styrka, är brännvidden V» m., är styrkan 2 dioptrier, är brännvidden 1/i m., är styrkan 7 dioptrier o. s. v. Diori’t, huvudsakligen av kalk-na-tronfältspat och hornblände el. augit bestående mörk eruptivbergart med kornig struktur såsom granit men mörkare än denna. D. bildar talrika men vanligen ej särdeles stora massiv inom Sveriges urbergsterränger, oftast inom de större granitområdena. Diosku’rerna, Castor och Pollux, tvillingsöner av Zeus, av vilka enligt den forngrekiska sagan endast Pollux var odödlig. Då Castor dödats, utverkade brodern, att han skulle få vistas varannan dag i Olympen mot att Pollux följde honom till Hades de andra dagarna. Diplom’, urkund, skrivelse, varigenom en person tilldelas en värdighet, ett pris el. dyl. Diplomati’ (av grek. dfploma, brev), handhavandet av förbindelserna mellan stater och regeringar; ämbets-mannakategori, som har detta till sin uppgift. D. betecknar även förmåga att leda en underhandling till egen förmån. D. i den första bemärkelsen har nått sin egentliga utveckling sedan IGOO-talet i anslutning till folkrättens utbildning och har sedan 1700-talet erhållit fasta och av alla civiliserade stater erkända former. Som diplomatiskt språk användes i allmänhet franskan. Jfr Beskickning.