Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dina’r, fornarabiskt guldmynt.
Numera myntenhet i Jugoslavien.
Pari-värde 0.72 kr.
Dinarisk ras, en i sö. Europa
förhärskande människoras med hög
kroppslängd, kort, baktill avplattad
skalle, örnnäsa, mörkt hår och bruna
ögon. Se Bil. Människoraser I.
Dina’riska alperna, bergskedja pä
nv. Balkanhalvön, i gränstrakterna
mellan Bosnien och Dalmatien.
Högsta toppar Troglav (1,913 m.) ocli
Dinara (1,831 m.).
Diné, middagsmåltid.
Dingo.
Din’go (Canis Dingo), en hundart,
som förekommer vild i Australien. D.
är till färgen rödbrun, grå el. svart,
har yvig svans och korta, kraftiga
ben. D. är Australiens enda rovdjur
och anställer stor skada på
fårhjordarna. Man antar, att D. införts av
människan under förhistorisk tid.
Dino’rnis, en för några århundraden
tillbaka utrotad strutsliknande
jättefågel, av vilken lämningar anträffats
på Nya Zeeland. Av infödingarna
kallades den M o a. D. nådde upp till
3.5 m. höjd och är den största fågel,
som funnits. (Se fig. å nästa sida.)
Dinosa’urier, fossila jätteödlor* i de
mesozoiska formationerna.
Diocletia’nus, Cajus Aurelius
Vale-rius, 245—313, av trupperna förklarad
för romersk kejsare 285. D.
genomförde oinskränkt styrelseform. All
makt samlades hos två kejsare
(augusti) och två underkejsare
(cee’-sares), D :s medkejsare blev
Maximia-nus, som styrde över västra delen av
riket. Nikomedia blev D :s
huvudstad. D. förde flera framgångsrika
krig och igångsatte svåra förföljelser
mot de kristna men avsade sig 305
sin kejsarvärdighet och levde sedan i
avskildhet i Spalato, där han åt sig
lät uppföra ett praktfullt palats.
Dio’genes från Sino’pe, d. omkring
324 f. Kr., grekisk filosof, tillhörande
den cyniska skolan. Man påstår, att
D. bodde i en tunna och att hans enda
ägodelar voro en mantel, en käpp och
en brödpåse. Alexander den store,
som skall ha mött honom i Korint,
uppmanade D. att nämna en begäran,
så skulle han uppfylla den. ”Gå då
ett steg åt sidan”, sade D., ”så att
solen kan skina på mig.”
Diony’sos (Bakk’os), den grekiske
vinguden, från början en
fruktbar-hetsgud, kallades av romarna Bacchus.
D. firades i Attika med storartade
fester, dionysierna, som särskilt i Aten
nådde en hög utveckling och frän
vilka det grekiska dramat
härstammar. D :s attribut äro vinrankan,
mur-grönan, pantern och lejonet.
Diop’ter, anordning för att kunna
syfta in ett instrument i en viss
riktning. Vanligen består D. av en
sikt-skåra närmast ögat och en med denna
skåra parallellt uppspänd tråd i
andra ändan av instrumentet. Den av
lantmätare använda diopterlinjalen är
en linjal, som försetts med denna
anordning.
Dioptri’, mått på linsers (t. ex.
glasögons) brytningsförmåga (styrka).
En lins, vars brännvidd är en meter,
säges ha en dioptris styrka, är
brännvidden V» m., är styrkan 2 dioptrier,
är brännvidden 1/i m., är styrkan
7 dioptrier o. s. v.
Diori’t, huvudsakligen av
kalk-na-tronfältspat och hornblände el. augit
bestående mörk eruptivbergart med
kornig struktur såsom granit men
mörkare än denna. D. bildar talrika
men vanligen ej särdeles stora massiv
inom Sveriges urbergsterränger,
oftast inom de större granitområdena.
Diosku’rerna, Castor och Pollux,
tvillingsöner av Zeus, av vilka enligt
den forngrekiska sagan endast Pollux
var odödlig. Då Castor dödats,
utverkade brodern, att han skulle få vistas
varannan dag i Olympen mot att
Pollux följde honom till Hades de andra
dagarna.
Diplom’, urkund, skrivelse,
varigenom en person tilldelas en värdighet,
ett pris el. dyl.
Diplomati’ (av grek. dfploma, brev),
handhavandet av förbindelserna
mellan stater och regeringar;
ämbets-mannakategori, som har detta till sin
uppgift. D. betecknar även förmåga
att leda en underhandling till egen
förmån. D. i den första bemärkelsen
har nått sin egentliga utveckling
sedan IGOO-talet i anslutning till
folkrättens utbildning och har sedan
1700-talet erhållit fasta och av alla
civiliserade stater erkända former. Som
diplomatiskt språk användes i
allmänhet franskan. Jfr Beskickning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
