romaner, vilka huvudsakligen behandla lidande och brott. D. framstår i sina romaner som en av litteraturens skarpaste psykologer, särskilt i analyserandet av det abnorma själslivet. Bland D :s romaner kunna nämnas Brott och straff, Idioten, som är delvis självbiografisk, och där han skildrat sitt ideal, den kristet ödmjuka och självuppoffrande människan, samt Bröderna Kara-masov. Dou [dau], Gerrit, 1613—75, holländsk målare från Leiden, 1628—31, Rembrandts lärjunge, kännetecknades av en miniatyrartad utmejsling av detaljer, älskade varma, glödande färger. (Dou spelande fiol.) Doucement [dosmang’], fr., sakta ljuvligt, milt. Doumergue [domä’rg], G., f. 1863, advokat, fransk politiker, tillhörande det socialist-radikala partiet. D. har upprepade gånger varit minister och är sedan 1924 Franska republikens president. Dover, stad i sö. England vid smalaste delen av Engelska kanalen. 40,000 inv. Viktigaste överfartsort till Europas fastland (Calais och Osten-de); stor konstgjord hamn. Dovlijort (Dama dama) finnes vild i sv. Asien och n. Afrika samt i djurgårdar el. förvildad i Europa. Färgen är rödbrun med ljusa fläckar, mörk ryggstrimma och ljus buk. Svansen är 15—20 cm. lång. Hannen har sko-vellika, taggiga horn. Downingstreet [da’oningstrit], en gata i London, vid vilken flera regeringsbyggnader äro belägna. D. användes ibland som beteckning på engelska utrikesministeriet. Dovrefjäll, fjällparti i det centrala Norge. Högsta punkt är Snehätta, som når 2,321 m. ö. h. Doyen [doajäng], fr., den äldste i en kår, särskilt med hänsyn till tjänsteår Doyle [dåjl], sir A. Conan, f. 1859, engelsk författare, främst bekant för sina oerhört populära detektivromaner med hjälten Sherlock Holme s. Draban’t, ursprungligen en person av en furstes livvakt. D. funnos i Sverige på Gustav Vasas tid, blevo under 1600-talet en militärkår, som under frihetstiden gav upphov till livdrabantkåren, vilken upphörde 1821. Draban’t, beteckning för de små himlakroppar (månar), som kretsa omkring planeterna. Drach’me (Drakma, Drakme). — 1. Silvermynt i antikens Grekland. — 2. Den nuvarande grekiska myntenheten, som indelas i 100 lepta. Parivärde 0.72 kr. Dragant’, ett gummiliknande växtslem, som utvinnes ur vissa buskarter, tillhörande släktet Astragalus. I luften stelnar D. till en hård massa, som sväller i vatten och bildar ett gelatinöst bindemedel. D. användes i medicinen och i konditorivaror. Dragbasun, mus., se Basun. Dragg, mindre ankare utan ankarstock. försett med två eller flera böjda armar med flyn. Dragkamp, en idrottsövning, känd allt från antiken. D. utkämpas av åttamannalag. Linan skall vara 30 m. lång och från mitten räknat skall avståndet till främsta mannen vara 1.75 m., vilket markeras med gränsmärke. Det ena laget segrar, när detta märke dragits över ett å marken markerat, mittpunkten motsvarande gränsmärke. Dragmedel kallas hudretande medel t. ex. spansk fluga, som åstadkomma rodnad och biåsbildning. D. användes ibland som folkläkemedel men är numera inom läkekonsten övergivet. Dragoma’n, österländsk benämning på tolk, särskilt vid hoven och beskickningarna i Turkiet och Persien. Drago’n, ursprungligen beriden infanterist, senare förvandlades truppslaget till lätt kavalleri. Dragskiva, en med hål med rundade kanter försedd skiva, som användes vid metalltrådstillverkning. Vid dragning genom hål med allt mindre genomskärning sammanpressas tråden mer och mer, till dess diametern blir den önskade. Dragstift, tvenne på ett skaft fästa, spetsade stålfjädrar, som kunna närmas till eller avlägsnas från varandra med tillhjälp av en skruv. D. användes för uppdragande av linjer med tusch eller bläck, som införes mellan stålfjädrarna. Drakbergen, bergskedja med intill 3,500 m. höga toppar i s. Afrika, sträckande sig från Kapkolonien in i Transvaal. Drakblodsträd. Drakblodsträd (Dracsena draco), frän Kanarieöarna härstammande träd med lancettformade blad i rosettlika sam-