Drog, till beredning av läkemedel använt råämne (t. ex. torkade blad, rötter, frön el. dyl.). Drogden, sund mellan Saltholm och Amager, ö. Själland, Danmark. Dromeda’r, se Kameldjur. Drommen, 1,140 m. högt fjäll i Jämtland, v. om Storsjön. Vid fjällets fot turistorten Bydalen. Droppsten, se Stalaktiter. Dro’sera, se Sileshår. Drots, kallades under medeltiden konungens närmaste man. Senare blev D. en tom titel, som tilldelades någon storman. 1614 förenades med D. presidentskapet i Svea hovrätt och 1634 blev D. en av de fem riksäm-betemännen till 1686, då ämbetet lämnades obesatt. Drottningholm, kungligt slott vid Mälaren 1 mil v. om Stockholm. Bakom slottet vidsträckt och vacker park. Drouet [droä’1, J. B., 1763—1824, fransk revolutionsman, bekant för att lia igenkänt konungaparet (Ludvig XVI) under deras flykt 1791 och föranstaltat deras häktande i Varennes. Drui’der, de forna gallernas och bri-tannernas präster, vilka även tjänstgjorde som skalder, medicinmän och domare. D. utgjorde en klass med fast organisation och stort inflytande och tillhörde de främsta familjerna. Drum’Iin (pluralis drumlins), geol., beteckning för ett slag av välvda, i landisens rörelseriktningar utdragna ryggar el. kullar, som bestå av bottenmorän. Drunkning, se Livräddning. Drury Lane Tlieatre [dro’ri lejn thi’8ete], den äldsta talscenen i London, innehar ehuru ej statsunderstödd ställningen av ett slags nationalteater. Druser, folkstam i mellersta Syrien, D. ha under sista tiden befunnit sig i uppror mot Frankrike, under vilket Syrien för närvarande lyder. Druvsocker, dextros, glykos [kem. formel C0I-L2O0] tillhör de så kallade enkla sockerarterna, som ej under upptagande av vatten kunna sönderfalla i andra sockerarter. D. förekommer i söta bär (särskilt vindruvor) och frukter samt i honung. D. finnes även i djurorganismen samt i urinen från personer, som lida av sockersjuka. Handelns stärkelsesocker el. potatissocker är D. (ej rent), som fabriksmässigt framställts genom kokning av stärkelse med utspädd svavelsyra. Vanligt D. är optiskt aktivt och vrider polarisationsplanet åt höger, varav namnet dextros. Dry [draj], eng., torr. D. användes om spritdrycker. Drya’der, i den grekiska gudasagan namn på kvinnliga naturväsen. Dry’as (fjällsippa), en vitblommig fjällväxt med små, läderartade blad, som också finnes fossil i botten på södra Sveriges torvmossar, bevarad ifrån istidens slut, då en fjällflora levde där. Dryden [dra’jden], J., 1631—1700, engelsk skald, på sin tid högt skattad för sina dramer och lustspel. Dräktighet. — 1. Sjöv. Enligt äldre språkbruk var ett fartygs D. dess förmåga att bära last, det vill säga dess deplacement mellan vattenlinjen, då fartyget ej var lastat men i övrigt färdigutrustat, och lastvattenlinjen. Numera betecknas med bruttodräk-tighet rymden av alla fartygets rum och med netto dräktighet rymden av alla rum utom besättningens rum, navigationshytt, maskinrum, kolboxar o. dyl. Dräktigheten mätes i ton (registerton). Ett ton = 2.83 kbm. — 2. Zool. D. inträder, när ägget befruktats, och kännetecknas av brunstens upphörande och av ansvällning av livmodern. Vid tiden för födelsen svälla blygdläppar och juver. D.-tiden varierar och är i allmänhet längre för större djur: ston 340 dagar, kor 280 dagar, suggor 115 dagar, kattor 55 dagar, kaniner 30 dagar. Dräll, förr 3-skaftad, numera 4- el. 5-skaftad linnevävnad (duktyg, ser-vietter) med mönster vanligen i stjärnor el. rutor. Dränera, täckdika, avleda vatten. Drätsel, de svenska kommunernas, speciellt städernas, finansförvaltning. Dröbak, stad vid Oslofjorden, sv. Akerlius fylke, sö. Norge 2,000 inv. Badort. I stadens närhet ligger Os-karsborgs fästning. Dröbaksund, Oslofjordens smalaste del, belägen omkring 4 mil s. om Oslo. Dröglapp, ett hudveck, som nedhänger på undersidan av en del nötkreaturs hals. Dröppel, se Gonorré. Dschaf (Djauf). — 1. Oas i n. Arabien. — 2. Oas i sv. Arabien. DscliungarPet, centralasiatiskt, under Kina lydande öken- och stäppområde mellan Altai och Tianschan, med en del oaser och gamla städer vid foten av den senare bergskedjan. Genom passen mot v. ryckte på sin tid hun-nerna, mongolerna och kalmuckerna mot Europa. Ds.fa’far, vesir hos Harun-el-Ra-schid. Dsjid’da, arabisk stad vid Röda havet, Mekkas hamnstad, 30,000 inv. D-sträng, uppifrån räknat tredje strängen på violinen, andra på altfiolen, violoncellen och kontrabasen. Den har d dur till grundton. DuaJis’m, en åskådning, där två olika saker el. principer antagas för att förklara ett problem. Inom filosofin avser D. den åskådning, som antager