förde, att tvisten med Finland angående Åland hänsköts till N. F. 1920 blev E. landshövding i Stockholms län och har sedan mindre aktivt deltagit i politiken. Edenta’ta, tandfattiga, en grupp lågtstående däggdjur, vilka sakna tänder eller endast ha enkla, pinn-liknande sådana. E. delas numera på två ordningar, E. nomarthra* och E. xenartlira*. Edgärdsman kallas person, som enligt äldre nordiska rättsregler skulle styrka någon av parternas ed. E. upphävdes i Sverige 1695. Edikt’, hos romarna beteckning på vissa kungörelser. E. har även i senare tid använts som beteckning pä viktigare statshandlingar, t. ex. Nan-tesiska ediktet. Edi’l, fornromerska ämbetsmän, i rang närmast efter pretorerna och med ett års ämbetstid. E. voro ett slags polisämbetsmän. Edinburgh, [edd’inbörrå], skotsk stad nära Forthviken. Tillsammans med hamnstaden Leith 430,000 inv. Skottlands gamla huvudstad. Berömt universitet. Tämligen livlig industri (bryggerier och brännerier). Edison [ed’isen], Th. A., f. 1847, amerikansk uppfinnare. Bland den mångfald uppfinningar, som E. gjort, kunna som exempel nämnas den första praktiskt användbara kolmikrofonen, den elektriska koltrådslampan, en ackumulator, fonografen, kineto-skopet. Edition, upplaga. Edome’er el. Edomiter, en semitisk folkstam, vilken s. om Döda havet upprättade ett självständigt rike. De underkuvades av David och lydde sedan under Israel. Edsförbundet, se Schweiz. Edsöreslagar utgjorde de första försöken till instiftande av för hela riket gemensamma lagar i Sverige. Konungen och de förnämsta stormännen över-enskommo med ed om vissa lagar (edsören), som sedan godkändes av landskapstingen. Brott mot E. straffades strängare än andra brott. Birger Jarl var den förste, som utfärdade E. Educe’ra, uppfostra. — E d u k a-tion, uppfostran. E dur, mus., durtonart med e till grundton och # för f, c, g och d. Parallelltonart, ciss moll. Edvard, engelska konungar, varibland märkas: — 1. E. IV, 1442—83, son till Rikard av York, utmärkte sig i rosornas krig och vann avgörande segrar över ätten Lancasters anhängare, varefter han fängslade Henrik VI och efterträdde honom på tronen 1461. — 2. E. V, 1470—83, den förres son, konung 1483, blev jämte sin yngre Edelfelt, A., 1854r—1905, finländsk målare, studerade i Paris och sysselsatte sig först med historiska ämnen (Drottning Blanka) men utförde senare naturalistiska frilufts-målningar med ämnen från finländskt allmogeliv. E. utförde vidare illustrationer bland annat till Runebergs Fänrik Ståls sägner och Snoilskys Svenska bilder. Han verkade även med framgång som porträttmålare (P a s t e u r, Viktor Rydberg). E. var på sin tid Finlands förnämsta målare. Edelweiss. E’delweiss [-vais], en ullig ört med vita blomhuvuden och lansettlika blad, som förekommer i alptrakter i Europa och Asien. E’den, enligt l:a Mose bok, det land, där Paradiset låg. Edén, Nils, f. 1871, politiker. E. tillhörde ursprungligen den Alinska skolan inom historieforskningen och blev 1903 professor i historia vid Uppsala universitet. Han övergick sedermera till liberalismen och invaldes 1909 i andra kammaren. E. blev 1916 chef för liberala samlingspartiet. 1917—20 var E. statsminister i en liberal-socialistisk regering. Under denna tid genomfördes åtta-timmarslagen samt den allmänna, lika rösträtten för man och kvinna. E. avslöt vidare ett handelsavtal med England samt genom-