Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eiffeltornet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej der.
Ej’der, se Eider.
Ejdersläktet (Somateria), till
dykänder hörande släkte, som
kännetecknas av att fjäderbetäckningen vid
näbbets bas skjuter fram i tre
spetsiga flikar. Till E. hör Ej der n (S.
mollissima), vilken i sommardräkt är
mörkbrun. Äldre honor, ådor, ha tvä
vita tvärband över vingen. Hannen i
vårdräkt, som kallas guding, är vit
med buksida, huvud och övergump
svarta samt nackens sidor något
ljusgröna och framsidan av halsen
svagt rö daktig. E. förekommer pä
norra halvklotets hav men går vid
häckningstiden inåt kusterna. Under
ruvningen plockar honan av sig dun,
som lägges kring äggen. Detta dun
är ovanligt mjukt och högt värderat
i handeln. Det dun, som erhålles från
den skjutna fågeln, är något sämre.
— Praktejdern (S. spectabilis)
är vanlig i de arktiska haven men
förekommer någon gång även vid vära
kuster.
E’jer BaVnehöj, Danmarks högsta
punkt, sö. Jylland. Når en höjd av
170 m. ö. h.
Ek, (Quercus), växtsläkte, fam.
Cu-puliferse, vars arter ha glesa
han-hängen och honblommor i korta ax.
Frukten, ollonet, är en nöt vid basen
fastsittande i en fruktskål (cupula).
Som m a r e k el. vanlig ek (Q. robur)
är ett ståtligt träd (30—40 m. högt)
med grov stam (upp till 10—15 m. i
omkrets). Den kan nå én ålder av
1,000 år och mer. I Sverige
invandrade den efter tallen men före granen.
Den kan växa ungefär upp till
Dalälven. E. fordrar god jordmån,
varför den genom landets uppodling
blivit i stor utsträckning undanträngd.
I kusttrakterna har den
mångenstädes uthuggits för export.
Vintereken (Q. sessiliflora) är mindre och
har smalare blad. Den går ej fullt sä
nordligt (till Dalsland). — Frän E.
erhålles ett hårt och fast virke.
Barken innehåller garvsyra och
användes i garverier. Ekollon äro
stärkelserika och användas som foder,
särskilt till svin.
Eka. — 1. Se Ekstock. — 2.
Segelbåt, huvudsakligen förekommande i
Blekinge skärgård. Kallas därför i
allmänhet blekingseka. E. har oftast
en mast med storsegel (spri-) samt
fock. Den är en god sjöbåt och liar
stor lastförmåga.
Ekarté, ett kortspel, som spelas av
två personer.
Ekba*tana, f. d. huvudstad i Medien.
Ekelund, Vilhelm, f. 1880, författare.
Har i en rad diktsamlingar, bland
annat Melodier i skymning,
Elegier, Havets stjärna, med
stor skicklighet och rytmisk känsla
använt den ”fria versen”, men sedan
nästan helt övergått till
prosaaforismen och essayen (Antikt ideal.
Tyska utsikter, Veri
simi-lia m. fl.) E. är en av våra klaraste
och skarpaste stilister. Han predikar
på ett passionerat sätt den antika
måttfullheten och klarheten.
Ekenäs, slott i Östergötland.
Uppfördes av Per Banér under 1600-t.
Ekenäs (Tammisoari), stad vid
Finska viken, sv. Nyland, Finland. 3,200
inv., till största delen svensktalande.
Var före Hangös anläggning en
viktig hamnstad.
Ekerö, ö i Mälaren, i dess ö. del.
Ek, till vänster kvist med blad ocli
hängen, till höger ollon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
