Ej der. Ej’der, se Eider. Ejdersläktet (Somateria), till dykänder hörande släkte, som kännetecknas av att fjäderbetäckningen vid näbbets bas skjuter fram i tre spetsiga flikar. Till E. hör Ej der n (S. mollissima), vilken i sommardräkt är mörkbrun. Äldre honor, ådor, ha tvä vita tvärband över vingen. Hannen i vårdräkt, som kallas guding, är vit med buksida, huvud och övergump svarta samt nackens sidor något ljusgröna och framsidan av halsen svagt rö daktig. E. förekommer pä norra halvklotets hav men går vid häckningstiden inåt kusterna. Under ruvningen plockar honan av sig dun, som lägges kring äggen. Detta dun är ovanligt mjukt och högt värderat i handeln. Det dun, som erhålles från den skjutna fågeln, är något sämre. — Praktejdern (S. spectabilis) är vanlig i de arktiska haven men förekommer någon gång även vid vära kuster. E’jer BaVnehöj, Danmarks högsta punkt, sö. Jylland. Når en höjd av 170 m. ö. h. Ek, (Quercus), växtsläkte, fam. Cu-puliferse, vars arter ha glesa han-hängen och honblommor i korta ax. Frukten, ollonet, är en nöt vid basen fastsittande i en fruktskål (cupula). Som m a r e k el. vanlig ek (Q. robur) är ett ståtligt träd (30—40 m. högt) med grov stam (upp till 10—15 m. i omkrets). Den kan nå én ålder av 1,000 år och mer. I Sverige invandrade den efter tallen men före granen. Den kan växa ungefär upp till Dalälven. E. fordrar god jordmån, varför den genom landets uppodling blivit i stor utsträckning undanträngd. I kusttrakterna har den mångenstädes uthuggits för export. Vintereken (Q. sessiliflora) är mindre och har smalare blad. Den går ej fullt sä nordligt (till Dalsland). — Frän E. erhålles ett hårt och fast virke. Barken innehåller garvsyra och användes i garverier. Ekollon äro stärkelserika och användas som foder, särskilt till svin. Eka. — 1. Se Ekstock. — 2. Segelbåt, huvudsakligen förekommande i Blekinge skärgård. Kallas därför i allmänhet blekingseka. E. har oftast en mast med storsegel (spri-) samt fock. Den är en god sjöbåt och liar stor lastförmåga. Ekarté, ett kortspel, som spelas av två personer. Ekba*tana, f. d. huvudstad i Medien. Ekelund, Vilhelm, f. 1880, författare. Har i en rad diktsamlingar, bland annat Melodier i skymning, Elegier, Havets stjärna, med stor skicklighet och rytmisk känsla använt den ”fria versen”, men sedan nästan helt övergått till prosaaforismen och essayen (Antikt ideal. Tyska utsikter, Veri simi-lia m. fl.) E. är en av våra klaraste och skarpaste stilister. Han predikar på ett passionerat sätt den antika måttfullheten och klarheten. Ekenäs, slott i Östergötland. Uppfördes av Per Banér under 1600-t. Ekenäs (Tammisoari), stad vid Finska viken, sv. Nyland, Finland. 3,200 inv., till största delen svensktalande. Var före Hangös anläggning en viktig hamnstad. Ekerö, ö i Mälaren, i dess ö. del. Ek, till vänster kvist med blad ocli hängen, till höger ollon.