Falkene’rare, den, som inövar falkar till jakt; falkjägare. Falkenhayn [-liajn], E., 1861—1922, tysk militär. F. blev 1913 krigsminister. Efter Marneslaget sept. 1914 efterträdde han Moltke som general-stabsclief. Efter det misslyckade anfallet mot Verdun 1916 avgick F. och ledde sedan 9:de armén i de rumäni-ska fälttågen. Falkfåglar (Falconidie), en familj dagrovfåglar med hakformigt näbb och fjäderklätt huvud och hals, ofta fjäderklädda tarser samt kraftiga klor. Till F. höra bland annat Falk-och Kungsörnsläktet, Bivrå k, O r m v r å k, Havsörn, H ö-k a r m. fl. Falklan dsöarn a [få* k-], brittisk ögrupp i s. Atlanten, nära Sydamerikas sydspets, bestående av två större öar, East Falkland och West Falkland, samt en mängd mindre öar, tillsammans 16,300 kvkm., 2,270 inv. öarna äro ödsliga och ofruktbara. Fåravel och fiske äro befolkningens huvudnäringar. Huvudort Port Stanley på East Falkland. — Yid F. stod 8 dec. 1914 ett slag mellan tyska östasiatiska kryssareskadern och en brittisk eskader, varvid den tyska eskadern gick under. Falksläktet (Falco), till falkfåglar hörande släkte, vilka ha en skarp tand innanför spetsen av den böjda övernäbben, motsvarad av en inskärning på undernäbben. Honan är större än hannen. Bland de talrika hit hörande arterna må nämnas Lärk-falken (F. subbuteo), som har mörkgrå översida och brungul undersida med svarta fläckar; finnes i Sverige upp till Ångermanland. Dvärgfalken (F. merrilus) har grå översida med hos hannen rödbrunt, hos honan blekgult band över nacken, undersidan är gulbrun med mörka längsfläckar. Den är vanlig i fjälltrakter och lever av småfågel. Tornfalken (F. tinnunculus) är ovan rödbrun, under rostgul med svarta fläckar. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och lever av råttor, ödlor och insekter. Pilgrims-falken (F. perigrinus) har blågrå översida och rödgrå undersida med svarta fläckar. Den förekommer sällsynt i Sverige. Falköping, stad vid Mösseberg i mellersta Västergötland. 6,700 inv. Hatt-och mössfabriker. Järnvägsknut. Nära staden Mössebergs kuranstalt. Falköpings förstad, municipalsamhälle nära Falköping, mellersta Västergötland. 1,000 inv. Fall. — 1. Fys., se Fallrörelse. — 2. De tåg och taljor, som användas, då rår, segel eller flaggor hissas, firas eller nedhalas. — 3. Se Vattenfall. Fallskärm. Falla betecknar inom navigations-konsten, att ett fartyg rör sig från vinden, d. v. s. vrider bogen i vindens riktning. Motsats lova. Fallandesjuka, se Epilepsi. Fallbila (Giljotin), verktyg för halshuggning, som särskilt användes under franska revolutionen. Falle’ra, slå fel, bedraga. Fallhöjd, skillnaden i vattenytans höjd ovanför och nedanför ett vattenfall el. en vattenkraftsanläggning. I allmänhet betyder F. det lodräta avståndet mellan en fallande kropps utgångsläge och dess slutläge. Fallieres [falljä’r], A., f. 1841, fransk president 1906—13, tillhörde det republikanska vänsterpartiet. Utövade som president knappast något inflytande. Fallissemang’, fall i’t, betalnings-inställelse, bankrutt, försättande i konkurs. Fallmaskin, anordning för att experimentellt visa lagarna för fallrörelse. FaPlos, avbildningar av de manliga könsorganen, vilka i en del religioner dyrkas som sinnebild av fruktbarheten. Hos grekerna sammanhängde falloskulten med Dionysoskulten.