giva ett styckes tonart (ibland även taktarten). Jfr Försättningstecken. Förfalskning:. Bestämmelser angående F. finnas i 12 :e kapitlet i allmänna strafflagen. Förfat taranslag:, penningunderstöd, som utdelas åt framstående, främst skönlitterära författare. I flera länder, bland annat i Sverige, finnas av staten utdelade stipendier jämte enskilda fonder. Författarföreningar. Bland internationella F. märkes Association littéraire et artistique internatio nale, som genomfört Bernkonventionen om litterär äganderätt 18S6. The Pe n-c 1 u b i London, stiftad 1922, har till uppgift att återknyta det av kriget rubbade samarbetet mellan författare och författarföreningar i olika länder. Sveriges författarförening stiftades 1893. Personer, som anses ha dokumenterat sig som författare, kunna inväljas i föreningen. Författarlionorar, penningarvode åt en författare för ett litterärt arbete. Från början utdelades inga bestämda arvoden, utan författaren fick vanligtvis understöd av någon enskild, av verket intresserad person. Dramatiska författare kunde redan på 1500-t. anställas och avlönas av ett visst skå-despelarsällskap, men honoraren voro till en början mycket låga, beroende på att litterära stölder ej bestraffades. Författning:, se Statsförfattning och Svensk författningssamling. Förfrysning:. Allmän F. träffar vanligen personer, som utmattade av överansträngning el. berusade falla omkull i snön och somna. Sådan F. behandlas med långsam uppvärmning. Man gnider hela kroppen med snö el. kalla våta handdukar. Mera begränsad F. drabbar vanligen öron, näsa, kinder, fingrar och tår och är ganska lömsk, emedan kylan berövar huden känseln. Sådan F. kan vara olika höggradig, från rodnad till blåsbildning och utbredd förstöring av hud och underliggande vävnader. Uppvärmning bör ske försiktigt genom att gnida det bleka stället med snö. Jfr Frostknölar. Förg:asare el. karbura’tor, se Förbränningsmotor. Förgiftning: avser i dagligt tal endast F. med oorganiska ämnen såsom lut, syror, sublimat, arsenik, fosfor samt vissa organiska ämnen såsom opium, morfin, alkohol (jfr dessa ord). Vid av bakterier orsakade sjukdomar är den närmaste sjukdomsorsaken av bakterierna alstrade gifter och ur dessa synpunkter kunna alltså även infektionssjukdomarna sägas vara ett slags F. Förg:yllning: kan ske därigenom, att bladguld klistras å det föremål, som skall förgyllas el. därigenom, att föremålet bestrykes med en deg, innehållande något guldsalt (kall förgyllning), el. med guldamalgam, ur vilket kvicksilvret sedermera bortskaffas genom upphettning (brännförgyllning). F. kan även ske på galvanisk väg, varvid kaliumguldcyanur [K(CN)2Au] kommer till användning. Plätering, som ibland användes vid F. av metallföremål, innebär, att den oädla metallen belägges med tunna guldskivor, som glödgas fast. Förg:åva, ibland vid schackspel mellan olika skickliga spelare förekommande bruk, att den överlägsne spelaren tager bort en pjäs före spelets början samt låter den andra börja. Förg:ätmig:ej (Myosotis palustris) växer på fuktiga ställen och har vackra, blå blommor i inrullade, ensidiga knippen. Till samma släkte hör flera arter med mindre blommor. Förhistoria. Förhistorisk tid, en kulturs allra äldsta period, från vilken ej finnas litterära källor. Genom fornkunskap och jämförande språkforskning söker man erhålla kännedom om F. Jfr Arkeologi. Förhyda, att beslå ett träfartygs botten med kopparplåt el. ibland annan metallplåt för att skydda den mot skadliga påverkningar av olika slag (skeppsmask, sjögräs, sönderskärning vid gång genom is m. m.) FörhAllning:, mus., kvardröjandet av en el. flera toner från ett föregående ackord i ett efterföljande, där de tillfälligt dissonera för att på en senare taktdel upplösas i det sistnämnda ackordet. Förkastning:ar (dislokationer), sättningar el. förskjutningar efter sprickytor av större el. mindre partier av jordskorpan. F. kunna försiggå såväl i horisontal som lutande och vertikal led. Förkastningssprickorna kunna ha en längd av flera tiotal mil och förskjutningarna uppgå till hundra- och tusentals meter. Vanligen äro de större F. resultat av många upprepade små sådana. Partier, som sänkt sig efter förkastningssprickor, kallas sänk-ningsfält el. om de äro långsmala (jfr Vätternbäckenet*) gravsänkor. Kvarstående av sänkningsområden omgivna partier kallas horster (ex. Omberg*, de skånska bergen). I sänk-ningsfält förekomma ofta yngre formationer än i omgivningarna (jfr Vättern och Omberg), emedan de förra varit mera skyddade mot denudation. I samband härmed står, att förkastningarnas vertikala höjd (språnghöjd) vanligen är mycket större än den topografiska höjdskillnaden. I gamla