Garvmedel, huvudsakligen växtdelar el. extrakt av dylika, som på grund av sin egenskap att förena sig med lim- oeh limgivande ämnen användas vid garvning av hudar och skinn. Som ex. å G. må nämnas bark av ek, gran med flera träslag, veden av quebracho m. m. Även alun, järn- och kromföreningar liksom vissa fettämnen användas för garvning. Garvning, en sådan beredning av hudar och skinn, att dessa skyddas mot förruttnelse och att deras fibrer bevara sin böjlighet och elasticitet även i torka. Före garvningen avlägsnas genom användande av såväl mekaniska som kemiska medel dels hår ocli överhud dels fett, blodkärl, bindväv, som kan finnas på hudarnas och skinnens köttsida. Den vanliga garvningen el. logarvningen sker därefter méd tillhjälp av organiska garvmedel (i Sverige oftast quebracho-extrakt). Hudarna nedläggas i stora kar, fyllda med lösningar av lämpligt extrakt. Den så kallade vitgarv-ningen sker med tillhjälp av alun och koksaltlösningar; kromgarvningen sker med tillhjälp av kromsyra och natriuinliyposulfit. Ett annat slag av G. representerar säinskgarvningen, som knappast kommer i fråga för hudar av nötkreatur ocli hästar. Vid denna bortskrapas före den egentliga G. även läderhudens översida, narven, varefter hudarna behandlas med tran. Fettöverskottet borttvättas slutligen med soda. Gas. — 1. Fys. G. skilja sig från fasta och flytande ämnen genom sin expansionssträvan. Molekylarrörlighe-ten är så stor, att G. ständigt sträva att utfylla det rum, i vilket de befinna sig. Förhållandet mellan en gasmassas tryck och volym vid konstant temperatur angives av Boyles-Mariottes lag; en gasmassas volymförändringar vid temperaturförändringar under konstant tryck sker enligt Gay-Lussacs lag. Sambandet mellan tryck, volym och temperatur fås genom en kombination av dessa lagar, gasernas så kallade allmänna tillståndslag. Det matematiska uttrycket för denna är _ ■ - ■ == -1?1 • 0 1 + ct 1 + dl där v, p och t äro en gasmassas volym, tryck och temperatur vid ett tillfälle, medan vt, pi och #i äro motsvarande storheter för samma gasmassa vid ett annat tillfälle och c ut-vidgningskoefficienten. En annan efter Gay-Lussac uppkallad lag anger förhållandet mellan volymerna hos gaser, som deltaga i en kemisk reaktion. Den stora överensstämmelse, som alla gaser utvisa vid tryck el. temperaturförändringar, har funnit en för- klaring i Avogadros lag, som brukar erhålla uttrycket, att lika stora volymer av olika gaser vid samma temperatur och tryck innehålla lika många molekyler. Genom avkylning och samtidig tryckökning kunna alla gaser överföras till vätskor; några så kallade permanenta gaser givas alltså icke. En sådan kondensation är dock icke möjlig över en viss, för varje särskilt ämne karakteristisk temperatur, den så kallade kritiska temperaturen. — 2. Benämning å en del glesa vävnader. — 3. Se Gasformiga brännmaterial. Gasackumulator, behållare för gas, avsedd för belysning. Jfr Acetylen. Gasbrand, en särskilt under världskriget vanlig sjukdom, orsakad av i sår inträngande bakterier, vilka under gasutveckling framkalla en våldsam inflammation. G. medför i omkring hälften av fallen döden. Gascogne [gaskån’j], provins i sv. Frankrike, omfattande landet mellan Atlanten i v., Pyrenéerna i s. och floden Garonne i n. 26,000 kvkm. G. är invid kusten (Les Landes) upptaget av sandhedar och dyner, längre in genomdraget av ett flertal från Pyrenéerna kommande djupt nedskurna bifloder till Garonne och av floden Adour. Landets viktigaste produkter äro säd, vin, harts. Städer: Bayonne, Tours, Pau, Lourdes, Tarbes. Gascona’d el. gaskonad, skryt, storordighet. Uttrycket härleder sig från invånarnas i Gascogne ordspråksmäs-sigt bekanta skrytsamhet. Gasel’ler, se Antiloper. Gaser, se Gas. Gasformiga brännmatcrial. Det allmännast förekommande G. är 1 y s g a-s e n*, som användes för belysnings-ändamål, för liusliållsändamål och inom vissa industrier. Den framställes genom torrdestillation av stenkol och består till nära hälften av vätgas, till inemot Vio av koloxid och i övrigt av kolväten (huvudsakligen metan.) De inom industrin såsom bränsle i stor utsträckning använda generatorgaserna framställas genom ofullständig förbränning av fasta bränslen (kol, koks, torv, ved m. m.) i därför särskilt inrättade ugnar, gasgeneratorer. De bestå till huvudsaklig del av kvävgas och koloxid, ofta även vätgas, vartill kommer mer el. mindre kolväten. Vattengasen, som särskilt användes då mycket höga temperaturer erfordras, framställes genom att leda vattenånga genom ett glödande kollager. Den består till hälften av koloxid till hälften av vätgas. D o w-s o n g a s el. b 1 a n d g a s erhålles genom att leda luft och vattenångor över glödande kol. Huvudbeståndsdelarna äro kvävgas (omkring hälften), kol-