Greve, adelstitel, i Sverige den liög-sta, ursprungligen hos västgermaner-na namn på en kunglig ämbetsman. Under medeltiden erhöllo G. särskilda förvaltningsområden, grevskap, vilkas styresmän benämndes borg- mark-, pfalz- och lantgrevar etc. Grevetiteln utdelades i Sverige första gången 15G1 och sedan erhöllo G. även grevskap, som voro ärftliga förläningar. Vid reduktionen 1680 indrogos alla grevskap. 1626 års riddarhusordning fastställde G: s politiska rangordning. Grevefejden, ett krig 1534—36, vilket börjades av liibeckarna, som under förevändning att återuppsätta Kristian II på danska tronen ville stärka sitt handelsvälde i Norden. G. har fått sitt namn efter liibeckarnas ledare, greve Kristoffer Oldenburg, vilken erövrade Sjaelland, Skåne ocli Fyen. Emellertid stödde ett danskt parti Kristian III, son till den avlidne Fredrik I, och även Sverige ställde sig på dennes sida. Skåne återtogs av svenskarna, dansken J. Rantzau nedslog ett bondeuppror på Jylland och segrade vid öksneberg på Fyen. Lii-becks flotta besegrades av danskar och svenskar och slutligen gav sig Köpenhamn åt Kristian III. Genom G. avgjordes även striden mellan katolicism och reformation till den se-nares förmån. Likaså befästes adelns makt gentemot borgar- och bondestånden. Grevens tid, ursprungligen benämning på greve Per Brahe d. y :s lyckosamma styrelsetid i Finland, användes numera i betydelsen ”i sista stund”. Grevskap. — 1. Benämning på ett åt en greves styrelse, på vissa villkor, överlämnat område. — 2. Eng. county [ka’unti], benämning på Iatfdskap bland annat i Storbritannien och Irland. Grévy [grevi’], J., 1807—91, fransk politiker, tillhörde det republikanska partiet, president i nationalförsamlingen 1871—73 ocli i deputeradekammaren 1876—79. G. var republikens pi-esident 1879—87; på grund av Pa-namaskandalen, i vilken en hans släkting var inblandad, avgick han kort efter det han valts till president för andra gången. Grey [grej], — 1. Jane G., 1537—54, Henrik VIII :s systerdotterdotter, fick en omsorgsfull uppfostran i protestantisk anda och förmäldes med en son till hertigen av Northumberland, vilken var konung Edvard VI :s gunstling. Hertigen lyckades genomdriva G:s utnämning till tronföljare i stället för Maria den katolska. 1553 tillträdde G. regeringen, men måste efter endast nio dagar avgå, varefter både hon och hennes make avrättades. — 2. Edward G., viscount G. of Fallodon (förut sir Tidens Lexikon. Edward Grey), f. 1862, brittisk politiker, ledamot av underhuset 1885, understatssekreterare för utrikes ärenden 1892—95. G. blev som en av ledarna för det liberala partiet utrikesminister i Campbell-Bannermans och Asquiths kabinett 1905—16. Genom handskrivelser mellan G. och den franske ambassadören i London, Cambon, avslöts ett slags avtal, varigenom Englands inträde på Frankrikes sida i ett tysk-franskt krig ställdes i utsikt. G. har efter kriget verkat för upprätthållande av vänskapen med Frankrike samt medverkat till utvecklingen av N. F. Griegr [grig], Edward H., 1843—1907, norsk tonsättare, studerade musik i Leipzig men fann först under Gades vägledning i Köpenhamn sin nordiska egenart. Han bygger till stor del på rena folkmelodier i visor och låtar. Kända äro hans små pianostycken t. ex. Lyriske s t y k k e r, ofta spelad är hans romantiska pianokonsert i A-m o 11. Till Ibsens och Björnsons verk har han satt musik (Sigurd Jorsalfar, Per G y n t). Grien, 1480—1545, hette egentligen Hans Baldung, tysk målare, koppar-stickare och träsnidare. Hans förnämsta skapelse är högaltaret i domkyrkan i Freiburg. Särskilt som grafiker kännetecknas han av en egendomlig, kärv humor. Griffel utgöres av en sorts klyvbar, mjuk lerskiffer, som erhålles från ett par ställen i Tyskland. Griffeltavlor bestå av mjukare skifferarter. Griffenfeld [-fält], P., 1635—99, dansk politiker av tyskt ursprung (egentligen Sehumacher) från 1665 sekreterare åt Fredrik III. Som sådan utarbetade han den nya danska grundlagen, Kongelo-ven. Efter Kristian V :s tronbestigning 1670 fick G. ännu större makt, även i utrikespolitiska frågor. 1676 störtades G., som gjort sig illa omtyckt för sina hänsynslösa styrelsemetoder. Griff’ith. — 1. A. G., 1872—1922, irländsk politiker, arbetade på att återuppliva det gaeliska språket och grundlägga en mera självständig irländsk kultur. G. var även sinn-fein-rörelsens upphovsman och ledde det parti, som under världskriget ville skilja Irland från England. När konflikten omkring 1918 förde till krigiska förvecklingar, fick G. något träda tillbaka för Valera. Då sedermera en fredlig uppgörelse kom till stånd, blev emellertid G. det måttfullare partiets ledare och president i den irländska nationalförsamlingen, Dail Eireann. — 2. D. V. G., f. 1880, amerikansk filmregissör, som särskilt specialiserat sig på, att med användandet av dyrbara uppsättningar och stora folkmassor skapa praktfilmer. 30