Hakkorset el. tetraskele, ett kors vars armar äro likformigt, vanligen rätvinkligt böjda åt samma MU. H. har förefunnits hos skilda folk sedan äldsta tider, använt som orna-mentsmotiv el. lieligt teeken. Sedan 1919 har H., särskilt i Tyskland, blivit symbol för antisemitismen. — Tri’-skele är ett tecken, påminnande om H., fast med endast tre armar. Hakoda’te, en av Japans viktigaste handelsstäder på ön Jessos sydände, vid Tsugarsundet. 150,000 inv. HaFbc, Max, f. 1865, tysk författare, slog igenom med skådespelet J u-g e n d, i vilket han med varm känsla och omedelbarhet skildrar den första kärleken. Av H: s andra dramer märkas Mutter Er de, Der Strom. HaTberstadt, ålderdomlig stad sv. om Magdeburg, i den preussiska provinsen Sachsen. 48,000 inv. Intressanta gamla byggnader. Natursköna omgivningar. Hald, E., f. 1843, målare, som ägnade sig åt konstindustri och jämte Gate är en av den moderna svenska glaskonstens grundare. Hal<la, år 1887 grundad fabrik i Svängsta, Blekinge, för tillverkning av fickur, sedermera även skrivmaskiner och taxameterapparater. Fabriken för de senare flyttades 1919 till Stockholm. Haldane [hå’ldejn], R. B., viseount H. of Cloan, f. 185G, brittisk statsman, liberal ledamot av underhuset 1885, krigsminister 1905—12. Som sådan arbetade H. för en vänskaplig uppgörelse med Tyskland angående kapprustningarna men utförde samtidigt ett viktigt arbete för höjandet av Englands för svar skraft. 1912—15 var H. lordkansler och innehade samma post i Mac Donalds kabinett 1913—1924. Hale [hejl], G. E., f. 1868, nordamerikansk astronom vid observatoriet å Mount Wilson, uppfinnare av spektro-heliografen. Haleb, se Aleppo. Haleluj’a, liebr., lovsjungen Herren. Halévy [alevi*], J., 1799—1862, fransk operakompositör av judisk börd, vars förnämsta verk är operan J u d i n-n a n. Elev av Cherubini förmedlade han de gamla operatraditionerna till den yngre generationen såsom lärare åt bl. a. Gounod och Bizet. Half-crown [ha’fkraon], eng., en halv crown*. Half-penny [hej’pni], eng., en halv penny*. Halifax [hserifseks}. — 1. Stad i ö. England. 99,000 inv. Betydande ylleindustri. — 2. Huvudstad i provinsen Nova Scotia, Canada, vid Atlanten. 58,000 inv. Befäst hamn. Brittisk flottstation. Betydande havsfiske. Kalikarnass’os, grekisk stad i sö. Mindre Asien, vars blomstringsperiod inföll på 300-t. f. Kr. under fursten Mausolos. Numera är H. endast en by. Storartade ruiner finnas dock, framför allt Mausolos grav. Halky’one, enligt grekiska sagor maka till konung Keyx i Trachis. H. och hennes gemål förtörnade gudarna, soiii förvandlade H. till en isfågel och Keyx till en dykand. Hall, P. A., 1739—93, miniatyrmålare, från 1766 mestadels verksam i Paris, målade huvudsakligen porträtt, vilka utmärkas av ledig elegans och säker karakteriseringsförmåga. H. var på sin tid vida känd och har kallats ”miniatyrens van Dyck”. Hall [eng. uttal hå’l], John, 1771— 1830, köpman, son till den rike köpmannen John H., som från Skottland inflyttade till Göteborg. 1807 gick H:s affär omkull, och efter en långvarig process blev H. utfattig och dog som tiggare. H. var ett original, vars historia bevarats i Sophie Elkans roman med samma namn. Hall, namn på flera mindre städer (i Wlirtemberg, Tyrolen, Österrike) med saltlager och saltkällor i grannskapet. Hall, herrgård s. om Södertälje. Uppfostringsanstalt för vanartiga gossar (”åkerbrukskolonin Hall”). Halland. Landskapet H. sammanfaller med Hallands el. Halmstads län. Areal 4,923 kvkm. 150,000 inv. H. sträcker sig efter Kattegatt från gränsen mot Skåne i s. och nära intill Göteborg i n., gränsar inåt landet till Småland och Västergötland. De, inre delarna av landskapet utgöras av en genom djupa dalgångar sönderskuren gneisplatå, som når upp emot 200 m. ö. h. i gränstrakterna mot Småland. H: s högsta punkt, 226 m., träffas på Hallandsås, vars n. del tillhör landskapet. Kuststräckan i n. ungefär ned till Varberg är klippig och sönderskuren av vikar; s. delen är däremot till en bredd av IQ—20 km. en låg kustslätt. Denna har en bördig, märgelhaltig jordmån och ett särdeles gynnsamt klimat och är till det mesta väl odlad med undantag för en del av Laholmsslätten, som upptages av flygsandsdyner. Den bördiga jorden fortsätter även uppför dalgångarna inemot högsta forna liavs-gränsen (70—90 m. över nutida havsytan). Det inre landet upptages av hällmarker, grushedar och mossar och är föga ägnat för odling. De vidsträckta skoglösa ljunghedarna ha på senare tid varit föremål för en omfattande skogsodling men ännu är omkring 25 % av landskapets hela areal upptagen av improduktiva, skoglösa marker. 40 % av H. uppges såsom skogbeväxt, 30 % såsom odlad mark och 3.5 % som naturlig äng.