sitionsmännen i ”korta” och ”långa” parlamentet. Hampton [h£em’tn], stad i England, n. om London vid Thames. 10,000 inv. Nära H. ligger det berömda slottet med samma namn, vilket byggdes i början av 1500-t. och var kungligt residens till Georg II: s tid. Ham’pus, se Äppleträd. Hamri’n, Felix, f. 1875, affärsman. Frisinnad ledamot av andra kammaren 1912—14 och sedan 1918. Handelsminister 1926. Ham’ster (Cricetus cricetus), ett råttdjur, c: a 30 cm. långt, tecknat i gulbrunt och svart. Flera färgvariationer finnas. H. har grävklor och lever i jordgångar. Den har väl utvecklade kindpåsar, i vilka den insamlar sädeskorn, ärter och dylikt och för till sin kula för att ha vinterförråd. H. finnes i Mellaneuropa. Köttet ätes; skinnet användes till pälsverk. Ham’sun, Knut, f. 1800, norsk författare, förde i ungdomen ett växlande bohemliv i Norge och Amerika, skildrat i den självbiografiska romanen S u 11. H: s alstring är genomgående lyriskt-romantiskt betonad och genomtränges av en passionerad kärlek till nordlandsnaturen (Pan). Han när ett bittert hat till den turistiska exploateringen och angliseringen av Norge och förhärligar bondelivet, som han skildrar med både förståelse och en något grotesk humor. M a r-kens gröde är det förnämsta av II: s senare arbeten, av vilka även må nämnas Siste kapitel. H. blev Nobelpristagare 1920. Å = Handen i ställning för A svänges i cirkel. A= » » » » hojes i kroklinje. -Ö=. » » 7> O • > Handalfabet. Handalfabet, med handen utförda tecken, med vars hjälp dövstumma kunna meddela sig med varandra. Handarbetets vänner, se Föreningen Handarbetets Vänner. Handel. Man skiljer mellan olika sorters H. Med hänsyn till storleken av de avyttrade varupartierna skiljer man mellan å ena sidan gross- el. partihandel, som i regel sker till återförsäljare, samt å andra sidan minuthandel, försäljningen direkt till konsumenterna. Med kommissionshandel förstås en H., som en person driver i eget namn men i själva verket för annans räkning och å dennes risk. Enligt 1804 års näringsfrihetsförordning äger vem som helst efter anmälan bedriva H. För H. med vissa slag av varor finnas dock särskilda inskränkande bestämmelser meddelade. Så är bland annat fallet t. ex. beträffande spritdrycker, vin och pilsnerdricka, gifter och apoteksvaror, eldfarliga oljor och explosiva varor. Även för vissa former av H. finnas inskränkningar stadgade t. ex. för kaférörelse samt för gårdfarihandel. Handeldvapen, eldvapen, som äro avsedda att användas av en man och som denne själv transporterar med sig. De äldsta H. härstamma från 1300-t: s senare hälft. Under de första århundradena voro H. ofta så tunga, att två man krävdes för deras skötsel el. särskilt stöd var erforderligt vid avfyrandet (hakebössor, musköter). Antändningen, som till en början skedde för hand, fullkomnades så småningom genom olika anordningar såsom t. ex. det från början av 1400-t. härstammande 1 u n 11 å s e t med tändämnet fäst vid en hane, det i början på 1500-t. i Tyskland uppfunna h j u 11 å s e t, där gnistbild-ningen vid friktion mellan ett stålhjul och svavelkis åstadkom antändningen, samt flintlåset, som daterar sig från Frankrike och 1000-t: s början. Antändningen medelst knallhatt uppfanns först under 1800-t: s första år. De äldre gevären laddades i allmänhet genom mynningen, myn-ningsladdare, ehuru även bakladdare forekommo. Dessa slogo dock igenom först under 1800-t: s senare hälft, dä enhetspatronen med projektil och laddning förenade kom i allmännare bruk (chassepotgeväret i franska och tändnålsgeväret i tyska armén under 1870—71 års krig, Martin i-H enrygeväret i den engelska armén). De moderna militärgevären äro refflade, ha relativt liten kaliber och centralantändning (antändning genom slag mot enhetspatro-nens botten) samt äro repeter- el. magasinsgevär (ex. svenska arméns mausergevär). För jakt