Sture d. ä. motarbetade H., inföll denne i Sverige 1497 ocli lyckades för tillfället befästa sin ställning. 1501 utbröt emellertid en resning i Sverige och med undantag för ett kort freds-tillstånd varade kriget till 1512, da fred slöts i Malmö. Då- Sten Sture d. y. blivit vald till riksföreståndare, ämnade H. göra ett nytt anfall pä Sverige men avled och efterträddes av sonen Kristian II. Han’sa, Hanseförbundet, förbund mellan tyska handelsstäder. I London bildades ett förbund av tyska köpmän, som där hade ett gemensamt huvudkontor. Dylika s. k. faktorier grundades även t. ex. i Visby och Novgorod och snart slöto sig till dem hela städer, vilka voro måna om östersjöhandeln. Till slutet av 1200-t. var Visby medelpunkten, men därefter flyttades denna till Liibeck, Hamburg m. fl. Städerna ingingo förbund med varandra, exempelvis Liibeck och Hamburg 1241, senare Liibeck, Wismar, Rostock och Stralsund m. fl., som bildade den vendiska gruppen. Den westfaliskpreussiska gruppen omfattade bl. a. Miinster, Köln och Hamburg, den got-ländsk-livländska Visby, Reval, Riga m. fl. De vendiska och preussiska städerna beslöto i Köln på en liansedag 1367 att angripa och göra slut på det danska väldet i östersjön. Kriget leddes med framgång av Liibeck och avslutades genom freden i Stralsund 1370, då H. fick Skåne på 15 år. H: s största maktperiod inföll på 1370-t., men sedan försvagades H. alltmer, särskilt sedan de nordiska länderna börjat målmedvetet motarbeta dem. In på 1500-t. hade dock liansestä-derna ännu inflytande i Nordeuropa. Hanseväldet i Norden fick dödsstöten under Grevefejden*. H. utgjorde under medeltiden en verksam motvikt till feodalväldet och hade härigenom stor betydelse. Hansea^, medlem av Hansan*. Han’slick, E., 1825—1904, österrikisk musikskriftställare, som på sin tid hade stort inflytande. H. motarbetade ivrigt Wagner. Hanson, Lars, f. 1886, skådespelare, från 1921 anställd vid Dramatiska teatern. Hansson. — 1. Ola H., 1860—1925, svensk författare, bördig från Skåne, från 1889 bosatt i utlandet. Besjöng i Dikter det skånska slättlandskapet. Novellsamlingarna Sensitiva a m o r o s a och P a r i a s äro alster av en pessimistiskt färgad, inträngande själsanalys, som i fullare och mog-nare form möter i romanerna Fru Ester Bruce och Vägen till livet. En uppfostrare och R e-s a n hem äro utpräglat naturalistiska skildringar. Senare gick han till angrepp mot naturalismen i Kåserier i mystik. Flera av H: s arbeten äro först utgivna på främmande språk. — 2. Per Albin H., f. 1885, journalist och politiker. H. var huvudredaktör för Social-Demokraten 1917— 21 samt andre redaktör april 1923— sept. 1924. Han har särskilt arbetat för minskning av kostnaderna för försvaret och för ett bättre utnyttjande av anslagen till militärväsendet. H. var försvarsminister 1920, 1921—23 och okt. 1924—maj 1926. Hanswurst [-vorst], en grovkornigt komisk figur i äldre, tyska folklustspel. Han’tel, ett gymnastikredskap, bestående av två järnkulor förenade genom en kort stång. Hantverksförening. Föreningar av yrkesutövare funnos 1926 till ett antal av 185 med över 12,000 medlemmar. H. verka för hantverkets höjande och för tillvaratagande av medlemmarnas yrkesintressen. Samtliga H. äro anslutna till Sveriges Hantverksorgani-sation. Hanöbukten, öppen bukt på Skånes ö. kust. Hapag, förkortning för Hamburg-Amerikalinjen (Hamburg-Amerika-nische Paketfahrt-Aktien-Gesellschaft), före världskriget världens största rederiföretag. Haparanda, stad på ö. sidan av Torneälvs utlopp i Bottniska viken, ö. Norrbotten, invid gränsen till Finland, mitt emot den finska staden Torneå. 2,700 inv. Handel med lappmarks-varor, skogsprodukter, fisk. Har, förkortning av hektar. Haraki’ri, japansk sed att vid någon hederstvist begå självmord genom att efter bestämda regler upp-rista buken. H. är numera ytterst sällan förekommande. Harald, danska konungar, bland vilka märkes H. B 1 å t a n d, d. omkring 985, son till Gorni den gamle och fader till Sven Tveskägg. H. erövrade s. Norge. Han grundläde Jomsborg vid Oders mynning och låg i strid med den tyske kejsaren Otto II. Harald, norska konungar. — 1. H. Hårfager, omkring 850—933, Halvdan Svartes son, konung 860, besegrade de norska småkungarna i Hafrs-fjord 872 och var därefter ensam herre över landet. H. införlivade Orkney-ocli Shetlandsöarna med Norge och delade riket mellan sina söner 930. •— 2. H. Hårdråde el. Sigurdsson, 1015—66, son till Sigurd Syr, blev vä-ringarnas ledare i Konstantinopel och 1046 medregent i Norge åt Magnus den gode, som han efterträdde f. ä. Under ett anfall mot England föll H. vid Stamford Bridge. Harald Hildetand, dansk sago-konung, vilken efter underbara öden