ka den ocli dess larver leva. H. ansågs som lielig av egypterna, ocli avbildningar av H. bars ofta som amuletter. Heliga romerska riket av tyska nationen, det officiella namnet på Tyskromerska riket (962—1806). Heligt samtal, inom konsthistorien benämning på framställningar av Jungfru Maria med barnet, omgivna av helgon. I renässanskonsten är detta motiv vanligt. Helikon. — 1. Berg i grekiska landskapet Beotien, av skalderna besjunget som musernas boning. H. når 1,750 m. ö. h. — 2. Forngrekiskt sträng-instrument. — 3. Modernt blåsinstru-ment (kontrabastuba), använt i militärorkestrar. Helikop’ter, se Helicopter. Helioga’balus (Ela’gabal), omkring 204—222, romersk kejsare, hade förut varit överstepräst för en syrisk solgud, vars osmakliga kult han sökte införa i Rom. För övrigt var han beryktad för sitt lastbara levnadssätt. H. mördades vid en soldatrevolt. Heliogra’f, för fotografering av solen avsedd apparat. Helio’polis (”solstaden”), stad i det gamla Egypten, nära Kairo. He’lios, den grekiske solguden, som varje dag troddes köra sitt fyrspann över himlavalvet, tills han försvann längst bort i dunklet i väster. Heliotax’is, se Taxier. Heliotro’p, en mörkgrön halvädelsten med blodröda fläckar, en avart av mineralet kvarts. Heliotropism, se Tropismer. He’lium, gasformigt grundämne, tillhörande ädelgaserna. Kem. tecken He. Atomvikt 4. Atomvärde O. H. upptäcktes först på spektroskopisk väg i solens atmosfär men har sedan i ytterst små kvantiteter påträffats i flera mineral liksom i luften samt i större mängder i gaser från jordgasbrun-nar i U. S. A. H. bildas vid vissa radioaktiva ämnens sönderfallande (se Radium). H. är näst väte det lättaste av alla ämnen. Sedan man i Amerika lyckats erhålla H. i stora mängder, liar denna gas fått praktisk användning för fyllning av luftskepp, i vilket avseende H., såsom icke brännbar, är överlägsen vätgas. He’liiimrör, med förtunnat helium fyllda glasrör. H. lysa med gult sken, då de träffas av elektriska vågor och användas för att studera sådana vågrörelser. Hell’as, namn på Grekland, var ursprungligen endast benämning på ett sydtessaliskt stadsområde. Hellberg, K. M. B., f. 1859, liberal politiker, särskilt intresserad för kulturella frågor, redaktör för Karlstadstidningen. Helle’ner, greker*. Jfr även Hellas. Hellenis’m, den av österländska element påverkade grekiska kulturform, som rådde i de riken, vilka uppstodo vid delningen av Alexander den stores världsvälde. Jfr Alexandrinska tidsåldern och Diadoker. HelFer. — 1. österrikiskt bronsmynt, en hundradels Krone. — 2. Se Serner. Hellcspon’tcn, det gamla grekiska namnet pä Dardanellsundet. Hellner, J., f. 1866, politiker och jurist. H. var konsultativt statsråd 1905—06 och utrikesminister 1917—20. Hellqvist, K. G., 1851—90, svensk målare, 1886 professor vid Berlins konstakademi, målade livfulla och tidstrogna historiemålningar (Valdemar Atterdag brandskattar Visby. Hellström, — 1. Paul Ii., f. 1866, professor, föreståndare för statens ke-misk-växtbiologiska anstalt i Norrbotten 1895—1919. H. har i flera repriser tillhört riksdagen. Jordbruksminister 1926. — 2. Gustaf H., f. 1882, författare, tidningskorrespondent i Paris, London och Förenta staterna. H. har skrivit novellsamlingar och romaner (K r i n g e n kvinna, Ettrekom-mendationsbrev), vilka kännetecknas av en intelligent skepsis och god iakttagelseförmåga. En man utan humor är ett självbiografiskt arbete. Hermlioltz, H., 1821—94, tysk matematiker, fysiker och fysiolog. Bland Ii: s många utomordentliga vetenskapliga insatser märkas hans framställning av energiprincipen, hans klangteori, som varit av genomgripande betydelse både för den fysikaliska akustiken och för musikteorin, konstruktionen av oftalmometern och oftalmo-skopet, hans teori om solvärmet m. m. Heloise [eloi’s], se Abélard. Helo’ter, det forna Spartas livegna befolkning, vilken skötte jordbruket åt de fria spartiaterna. H. behandlades strängt, varför de gjorde flera farliga upprorsförsök. Helsingfors (Helsinki), stad vid Finska viken, s. Finland. 200,000 inv., därav 70,000 svensktalande. Sedan 1812 Finlands huvudstad (jfr Åbo) och dess största stad. Säte för Finlands regering, dess centrala förvaltning, högsta domstol etc. Residensstad för Nylands län. Universitet med tillhörande institutioner och samlingar, teknisk högskola, handelshögskola m. fl. läroinrättningar. H. är Finlands främsta industristad. Viktigast är metallindustrin (Sandvikens skepps docka och mekaniska verkstad, statsjärnvä-garnas mekaniska verkstäder m. fl.). I övrigt kan nämnas stor porslinsfabrik, läderfabriker, talrika livsmedelsfabriker etc. H. är Finlands vik-