Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälpkryssare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste tillflödet är Närkes Svartå. H.
avrinner genom Eskilstunaån till
Mälaren.
Hjälpkryssare, handelsfartyg med
hög fart, som vid krigstillfällen
utrustas för fullgörande av vissa
uppdrag såsom t. ex. spaning och
bevakning.
Hjälpverb, verb, som användas
tillsammans med andra verb för att
uttrycka olika tidsformer av dessa
senare. I svenskan äro exempelvis h a-
v a och bliva H.
Hjiiltefonden, se Carnegie.
Hjärna. Hos lägre djur finnas
vanligen i huvudändan anhopningar av
nervvävnad (ganglier), utan att man
egentligen kan tala om en verklig H.
Hos högre djur utbildas en H., som
vanligen består av ursprungligen fem
blåsformiga utbuktningar på
nervröret. Dessa hjärnblåsor äro stora
hjärnan, mellanhjärnan, mitthjärnan,
lilla hjärnan och förlängda märgen,
vilken senare omedelbart övergår i
nervrörets fortsättning, ryggmärgen.
Stora hjärnan är hos lägre
djurklasser huvudsakligen ett centrum för
luktintryck. Hos de högsta
djurklasserna utvecklar sig detta h järnpar ti
till en, jämfört med övriga
hjärn-delar, överväldigande storlek.
Mitt-ocli mellanhjärnan bli hos människan
jämförelsevis små organ. Lillhjärnan
utvecklas ganska kraftigt till ett
organ för balans och samordnande av
rörelser. Förlängda märgen, som
återigen ej är så kraftigt utvecklad,
innehåller bland annat centra för andning
och hjärtverksamhet. Stora hjärnan
blir dock den viktigaste lijärndelen,
där sinnesintryck förarbetas och där
de medvetna processer, som bruka
hänföras till själslivet, försiggå. Man
har dock iakttagit fall, där barn
födda utan storhjärna och sålunda
saknande ”själ” kunnat leva i flera
är. I H. kan man på stor- och
lillhjärnan särskilja ett yttre grått
barklager. Även inuti H. finnas
partier av grå substans. Vid
mikroskopisk undersökning visa sig de grå
lagren bestå av celler med kärnor,
från vilka utgå utlöpare, nervtrådar.
Den mellan den grå befintliga vita
substansen, märgen, innehåller
nervtrådar men ej cellkroppar. Genom
dessa trådar stå cellerna i förbindelse
med varandra samt med olika
sinnesorgan (syn, hörsel, smärtsinne,
temperatursinne, muskelsinne, lukt, smak,
etc.). De intryck, som nervsystemet
erhåller från sinnesorganen förarbetas
sedan i olika centra till alltmer
komplicerade processer. En del av dessa
processer försiggå utan att nå
medvetandet. De nervprocesser, som äro
anknutna till vårt jagmedvetande,
bruka benämnas psykiska processer.
Gränsen är dock långt ifrån skarp.
Naturen av dessa processer i
nervvävnaden är ej ännu utredd. Man vet, att
i dessa processer ingå vissa elektriska
förändringar.
Hjärnblödning inträder hos äldre
personer ofta till följd av någon
ansträngning. Medvetandet försvinner
genast och i detta tillstånd kan döden
inträda på grund av tryckverkan frän
blödningen. Då medvetandet återvänt
framträda mer el. mindre utpräglade
lokalsymtom, vanligen lialvsidig
förlamning, ibland talrubbningar m. m.
Liknande symtom kunna bero på en
mindre blodpropp i hjärnan.
Behandlingen är vid dessa bägge sjukdomar
fullkomligt motsatt, i förra fallet
huvudet högt, i senare fallet huvudet
lågt etc. Läkare kallas
ögonblickligen. Jfr Hjärnsjukdomar.
Hjärne. — 1. Urban H., (Hiärne),
1641—1724, läkare, författare och
naturforskare. Som medlem av en
kommission, som skulle utreda
häxprocesserna, lyckades H. vinna gehör för sin
uppfattning, att ”häxorna” endast voro
ej tillräkneliga individer, vilka voro
offer för vanföreställningar. Han
lyckades därigenom avskaffa
häxprocesserna. H. utförde en del kemiska
undersökningar och upptäckte bland
annat myrsyran. Han räknas även
som det svenska brunnsväsendets
grundläggare och blev 1678 läkare vid
Sveriges första hälsobrunn, Medevi.
Som författare ivrade han särskilt för
språkets renhet, vilket invecklade
honom i en polemik med Jesper
Svedberg. — 2. Harald H., 1848—1922,
historiker, politiker, professor i historia
i Uppsala 1885—1913, ledamot av andra
kammaren 1902—08 och av första
kammaren 1912—18, där han företrädde
först en reformvänlig, sedermera en
alltmera konservativ åskådning. Som
universitetslärare har H. haft ett stort
inflytande. Bland H: s arbeten
märkas Karl XII,
Omstörtning-en i Östeuropa 1697—1703,
Revolutionen och Napoleon,
Japan, Svenskt och främmande.
Hjärnnerver. Kroppens nerver utgå
dels från ryggmärgen dels från
hjärnan. De senare äro tolv, nämligen
I) luktnerven, 2) synnerven, 3), 4) och
6) rörelsenerver för ögonmusklerna,
5) trillingnerven, som dels för trådar
för tugg- och gommuskler, dels för
känseltrådar till vissa partier av
huvudet, 7) ansiktsnerven, som är
känsel-och rörelsenerv för ansikte och
munhåla, 8) hörselnerven, som även
innehåller ett nervknippe till
jämviktsorganet i örat, 9) tung-svalgnerven, som är
smaknerv samt rörelsenerv för svalget,
10) lungmagnerven, som för trådar till
inre organ både för känsel och rörelse,
II) binerven, som för trådar till vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
