1’matra, vattenfall i floden Vuoksen, sö. Finland. Livligt besökt av turister. Imbecill’, se Idiot. lmbibe’ra, insuga. Imitation, efterbildning, efterhärm-ning. Inom musiken använd term, vilken betecknar, att ett motiv åter uppträder, utsmyckat el. konstrikt kombinerat. Imite’ra, efterbilda, efterlikna; efterbilda ett kostbart föremål i billigare, oäkta material. Im’ma, ett nedslag av små vattendroppar, vilka bildas på föremål, som äro kallare än luftens daggpunkt. Jfr Dagg. Immanen’8, närvarande i el. ingående i ett annat. Filosofiskt antar pan-teismen, att gud är immanent i världen, genomtränger tillvaron. Imma’nuel el. Emmanuel, hebr., ”gud med oss”, beteckning för Messias. Immaterialrätten ar den del av förmögenhetsrätten, som behandlar de immateriella förmögenhetsrättigheter-na, såsom författarrätt, patenträtt, rätt till mönster el. varumärke o. dyl. Immateriell’, utån jordiskt stoff, okroppslig. Immedia’t, utån mellanhand, omedelbart. Im’melmann, M., 1890—1916, berömd tysk flygare, som föll under världskriget. Immen’s, omätlig, oändlig. Immigran’t, invandrare. Motsats emigrant. Imminen’t, överhängande. Immobi’l, orörlig. Immoralite’t, sedeslöshet. Immorterier, se Eterneller. Immu’n, oemottaglig. Jfr Immuni-tetslära. Immunite’tslära är vetenskapen om de skyddsämnen, som bildas i kroppen vid inträngande av gifter, bakterier o. dyl. Jfr Antitoxiner och Antikroppar. Impedan’8 kallas det skenbart förhöjda motstånd, som uppträder vid växelström. Förhöjningen av motståndet beror på de av självinduktionen framkallade extraströmmarna. Förhöjningen, det vill säga det av extraströmmarna alstrade motståndet, kallas induktivt motstånd el. induktans. Impedimen’t, hinder. I. kallas även sådana områden av en egendom, vilka ej kunna utnyttjas och följaktligen sakna värde. Imperativ, språkv., verbform, som uttrycker en uppmaning (t. ex. läs!). Jfr även Kategoriska imperativet. Impera’tor, ursprungligen en hederstitel, som romerska hären efter vunnen seger tilldelade härföraren; sedan beteckning för kejsare. — Impera-t o’r i s k, befallande. Imperfektum, språkv., verbform, uttryckande pågående handling i förfluten tid (t. ex. gick). Imperia’1, kejserlig. — 1. I sammansättningar ofta i betydelsen stor, som imperialstil, imperialsäng. — 2. Ryskt f. d. guldmynt, motsvarande antingen omkring ?9:— el. 15:— kr. Imperialis’m, beteckning för ett rikes strävan att utvidga sig till ett världsrike. I. användes oftast med tanke på kolonisations- och erövringssträ-vanden. Impe’rium, den högsta romerska myndigheten under antiken. I. innehades först av konungarna, därefter av konsuler, pretorer, diktatorer, pro-konsuler och propretorer. Även en re-geringsmyndighet i allmänhet, exempelvis över provinserna, benämndes I. Numera betecknar I. kejsarrike el. stormaktsvälde. Impermea’bel, ogenomtränglig, särskilt för vatten. Impertinen’t, näsvis, försmädlig. — I m p e r t i n e n’s, näsvishet. Implici’te, inbegripet i, inberäknat. — I m p 1 i c e’r a, inveckla i, indraga i. Imponderabi’lier, ”ovägbara ämnen”, kallades förr ljus, värme och elektricitet, vilka fenomen numer anses bero på rörelse och spänningstillstånd. Impone’ra, göra intryck, ingiva vördnad. Impopulä’r, illa omtyckt, särskilt av de bredare lagren; motsats: p o p u 1 ä’r. Impor’t, införsel av varor från främmande länder. Motsats: export. Importör, person, som gör affärer genom I. Importan’t, viktig, betydelsefull. Importreglering:, av statsmakterna vidtagna åtgärder, som syfta till minskning av importen för att minska lyxkonsumtion, för att skydda valutan, för att möjliggöra ransonering av viss vara m. m. Även vissa åtgärder för att främja importen hänföras till I. Imposan’t, vördnadsbjudande; mäktig. Se Imponera. Impoten’s, oförmåga att fullgöra de sexuella funktionerna. — I m p o t e n’t, oförmögen, lidande av impotens. Impregnering, låta något ämne intränga i ett föremål. Vanligen är det fråga om ämnen, som skola skydda föremålet mot väta, eld el. dyl. Impressa’rio, affärsledare för konstnärliga företag, teaterturnéer, musikaliska turnéer el. dyl. Impression, intryck. Impressionism, en konstriktning, uppkommen i Frankrike på 1870-t., vilken huvudsakligen gjorde sig gällande inom måleriet. I. strävade att på duken levandegöra ett ögonblickligt intryck ur verkligheten. Frilufts-måleriet trädde i förgrunden, och man sysselsatte sig särskilt med belys-