mar Seier, Erik Menyeds barndom), vilka vunnit stor popularitet. In gen i um [inje*-], lat., naturlig begåvning, förstånd. — Ingeni ö’s, uppfinningsrik, fintlig, sinnrik. Ingenjör, tekniskt utbildad person, Jfr Civilingenjör. Ingen jörsvetenskapsakademin, som stiftades år 1919, har till uppgift att gagna den svenska industrin och det rationella tillvaratagandet av Sveriges naturtillgångar ger^om befordrandet av teknisk-vetenskaplig forskning. I. har 80 arbetande ledamöter, fördelade på 7 klasser. Dess arbete upprätt-hålles dels medelst en vid stiftandet insamlad fond dels genom statsanslag. Ingénue [ängSjeny’], fr., oskyldig, okonstlad flicka. Oftast teaterterm. Ingermanland, den östligaste av de forna ryska östersjöprovinserna i nv. Ryssland, vid Finska viken. I. tillhör nu till största delen guvernementet Petrograd. Ingersoll, R., 1833—99, nordamerikansk författare, politiker, advokat, mest känd för sin kritik av biblisk kristendom. Ingjaltl Illråde, svensk sagokonung av Ynglingaätten, Bröt-Anunds son, vilken skall ha mördat tolv småkonungar för att komma i besittning av deras välden. Ingolfer Arnason, den förste nybyggaren på Island, var från början hövding i Sogn i Norge. I. grundade det första hövdingadömet på ön vid en vik, som han kallade Reykjavik. In’golstadt, stad med fästning i Bayern vid Donau, Tyskland, känd för sin kanon- och ammunitionstill-verkning. Bland I: s förnämsta byggnader märkes den sengotiska Vårfru-kyrkan. Fordom fanns i I. ett universitet, där jesuiterna voro livligt verksamma efter motreformationen. In’gram, R., f. 1892, nordamerikansk filmregissör, som utfört väl utarbetade praktfilmer. Ingredien’s, beståndsdel. Ingres [äng’gr], J. A. D., 1780—1867, fransk målare, studerade först för David och därefter i Italien. I. betonade särskilt den plastiska linjen och kompositionen. Bland I: s arbeten märkas flera historiska målningar, nakna kvinnobilder (Källan) samt porträtt av utmärkt karakteriserings-förmåga. I. hävdade ivrigt den klassiska riktningens principer i motsats till den frambrytande romantiken. Ingress’, ”ingång”; inledning, början. Ingvar Vittforle, svensk vikingahövding, vilken besjungits i en isländsk saga från medeltiden. I. företog ett härnadståg mot Gårdarike omkring 1040 och ännu finnas ett fler- tal runstenar (”Ingvarstenarna”) över de kämpar, som fallit under tåget. Ingående balanskonto, se Bokföring. Inhav, en av land avskild del av havet. Inhibe’ra, inställa, förbjuda. In lioc sign’o vin’ces, lat., ”i detta tecken skall du segra”, enligt sägnen den inskrift, som lyste på himmeln, bredvid bilden av korset, mot kejsar Konstantin den store, då han stred mot Maxentius vid Ponte Molle 312. Inlionett’, ohederlig, simpel, sårande. Inhuma’n, ”omänsklig”, utan medlidande. — Inhuman it e’t, omänsklighet, råhet. I. N. I., förkortning för lat. In No-mine Iesu, i Jesu namn. In infini’tum, lat., i oändlighet, utån ände. i Initial [-tsia’1], begynnelsebokstav, särskilt ett namns. Inom bokhantverket är I. den konstnärligt utsirade begynnelsebokstav, som börjar ett kapitel. I de medeltida handskrifterna voro I. synnerligen rikt ornamenterade. Initiati’v [-itsia-], begynnelseåtgärd, uppslag; (rättighet att väcka) förslag. — Inom statsrätten menar man med I. det åtgörande, varigenom ett förslag framställes till den myndighet, vars medverkan kräves för ett besluts fattande i frågan. Sådana I. äro petitioner och propositioner. — Med I. i krigföringen menas ett övertag med hänsyn till krigsoperationerna. Initiera [-tsie’ra], införa, inviga. Injektion, insprutning av lösningar under huden i underhudsvävnaden, i blodådror el. i muskulatur. Injek’tor, en apparat för automatisk tillförsel till ångpannor av det vatten, som erfordras för ångbild-ningen. Injicie’ra, inspruta, jfr Injektion. Inju’rie, oförrätt; skymf; ärekränkning. In’ka, den förnämsta indianstammen i Peru. I: s välde benämndes Inkariket. I. var även namn på den prästkonung, som hade högsta makten i staten och över prästerskapet. Spanjoren Pizarro erövrade Inkariket 1532 och dödade den siste härskaren. Inkapa’bel, oduglig. In’kar, ett slags svulster, som förekomma på huden hos hästar och nötkreatur. De äro vanligen stjälkade och förekomma hos hästarna mest vid ögonen, på öronen, under buken och på extremiteterna, hos nötkreaturen på spenarna och juvret. Inkarna äro vanligast hos unga djur och försvinna oftast, då djuret blir äldre. Inkarnation, förkroppsligande. En del religioner anta föregående I., varmed de mena tillvaro i en el. annan form före det nuvarande livets.